{"id":516,"date":"2026-03-15T18:10:35","date_gmt":"2026-03-15T17:10:35","guid":{"rendered":"https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/?page_id=516"},"modified":"2026-06-14T15:36:54","modified_gmt":"2026-06-14T13:36:54","slug":"livet-vid-kanalen","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/?page_id=516","title":{"rendered":"Livet vid kanalen"},"content":{"rendered":"<style>.kb-image516_5b8886-06 .kb-image-has-overlay:after{opacity:0.3;}<\/style>\n<div class=\"wp-block-kadence-image kb-image516_5b8886-06\"><figure class=\"aligncenter size-full\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"506\" height=\"800\" src=\"https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_0800.jpeg\" alt=\"\" class=\"kb-img wp-image-865\" srcset=\"https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_0800.jpeg 506w, https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_0800-190x300.jpeg 190w\" sizes=\"auto, (max-width: 506px) 100vw, 506px\" \/><\/figure><\/div>\n\n\n\n<h2 class=\"wp-block-heading has-text-align-center\">Samuel Roos om Lyrestad<\/h2>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Familjen kom till Lyrestad d\u00e4r deras far, Hjalmar Roos blev brovakt 1920. De var \u00e5tta stycken i familjen och bodde i ett rum och k\u00f6k. M\u00e5nadsl\u00f6nen var \u00e5r 1920 41:50 samt fri bostad och ved, en liten bit jord, dessutom fri l\u00e4karv\u00e5rd f\u00f6r familjen ( barn upp till 15 \u00e5r ). Under seglationss\u00e4songen hade vakten tj\u00e4nstg\u00f6ringsplikt dygnet runt och dessutom ingen semester. I b\u00f6rjan var de bekymrade om de skulle klara av jobbet. De var inte vana vid nattarbete och hela familjen vaknade n\u00e4r en b\u00e5t kom p\u00e5 natten. L\u00e4ngs kanalen fanns en telefonlinje som ringde genomg\u00e5ende p\u00e5 alla vaktarst\u00e4llen. Olika vaktst\u00e4llen hade olika signaler, t ex en l\u00e5ng och tv\u00e5 korta, i Lyrestad var det tv\u00e5 l\u00e5nga signaler. I b\u00f6rjan vaknade familjen till varenda signal men efter hand vande man sig och h\u00f6rde bara sin egen signal.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">P\u00e5 20- och 30- talet gick det 25-30 b\u00e5tar om dygnet, p\u00e5 natten kom det mellan 8-10 b\u00e5tar. Det var oftast Hjalmar och sonen Samuel som sk\u00f6tte bron. Fr\u00e5n Norrkvarn var det s\u00e5 kort str\u00e4cka att man gick ut direkt n\u00e4r slussvakten ringt, men fr\u00e5n Sj\u00f6torpsh\u00e5llet tog det 12-15 minuter. I maj b\u00f6rjade passagerarb\u00e5tarna, de signalerade aldrig f\u00f6r bro eller sluss p\u00e5 natten d\u00e5 de inte ville v\u00e4cka passagerarna. Det gick tv\u00e5 passagerarfartyg per natt. B\u00e5ten fr\u00e5n Stockholm passerade Lyrestad halv tv\u00e5 och b\u00e5ten fr\u00e5n G\u00f6teborg klockan fyra. N\u00e4r det var l\u00f6rdag och s\u00f6ndag gick det alltid fler lastb\u00e5tar vilket berodde p\u00e5 att skepparna lastade och lossade p\u00e5 veckodagarna och gick i kanalen under helgen. Skepparna fick betala extra ers\u00e4ttning till bes\u00e4ttningen om de skulle lasta eller lossa p\u00e5 l\u00f6rdag &#8211; s\u00f6ndag. Varje l\u00f6rdag skulle bron sopas och omr\u00e5det runt bron skulle vara snyggt, gr\u00e4set huggas mm. Det skulle vara snyggt planterat runt bro- och slussvaktarbost\u00e4derna och det fick inte v\u00e4xa ett enda litet gr\u00e4sstr\u00e5 mellan kalkstenarna i kantmuren vid bron.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">N\u00e4r kajen byggdes om i Lyrestad var Hjalmar och \u00e4ven Samuel med. Man p\u00e5lade f\u00f6r hand och det blev ganska jobbigt, \u00e5tta timmar om dagen (klockan ett p\u00e5 l\u00f6rdagen) Samuel hade 60 \u00f6re i timmen vid kajbygget. Hjalmar var yrkesman och hade mer, dessutom hade han 5 \u00f6re i timmen extra som f\u00f6rman. De var 15-20 man i arbetslaget och hade ingenstans att ta v\u00e4gen utan de fick \u00e4ta i k\u00f6ket i brovaktarbostaden.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Under 1930-talet organiserade sig vaktarna fackligt och d\u00e5 blev det f\u00f6r\u00e4ndringar, inte stora men dock f\u00f6r\u00e4ndringar. Man fick en veckas semester under seglationss\u00e4songen. Den fackliga aktiviteten var inte s\u00e5 stor, inom sj\u00f6torpsdistriktet var det bara Hjalmar som var ansluten. De flesta vaktarna i distriktet var \u00e4ldre och dessutom hade de hotats fr\u00e5n kanalbolaget med att de fick sluta om de organiserade sig. Man gick med i Sj\u00f6folksf\u00f6rbundet, vilket gjorde att man d\u00e4rifr\u00e5n kunde hota kanalbolaget med att inte trafikera kanalen vid en konflikt. Kanalbolaget menade att man skulle f\u00e5 f\u00f6rb\u00e4ttringar utan facklig anslutning, de fick g\u00e4rna bilda en kamratf\u00f6rening&nbsp; men inte organisera sig fackligt. Kanalbolaget menade att vaktarna str\u00e4ngt taget inte var anst\u00e4llda, utan var sina egna. De hade sin bostad och sitt jordbruk, vaktarsysslan var en bisyssla och de var sm\u00e5brukare, menade kanalbolaget. N\u00e5gra vaktare reagerade p\u00e5 detta med att erbjuda kanalbolaget jorden, l\u00e4t familjen sk\u00f6ta vaktarsysslan och tog sj\u00e4lv ett annat arbete. Jordbruket omfattade tv\u00e5-tre tunnland jord och marken l\u00e5g invid kanalen s\u00e5 man kunde arbeta p\u00e5 \u00e5kern och samtidigt sk\u00f6ta bron. Hjalmar var stenhuggare och h\u00e4mtade sten uppe i skogarna norr om Lyrestad och transporterades ner till antingen Lyrestad eller Sj\u00f6torp. F\u00f6r stenhuggeriet hade han en timpeng p\u00e5 75 \u00f6re p\u00e5 1920-talet. P\u00e5 1930-talet steg den till \u00f6ver kronan, d\u00e4rp\u00e5 tv\u00e5 kronor. Men det blev aldrig betalt fullt ut d\u00e5 det ber\u00e4knades att han som brovakt hade inkomst fr\u00e5n denna sysslan. Timl\u00f6nen kunde d\u00e4rf\u00f6r bli 30-40 \u00f6re mindre \u00e4n en annan stenhuggare som inte var anst\u00e4lld vid kanalen.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Hjalmar gick i pension den 31 mars 1945 och tanken hade l\u00e4nge varit att Samuel skulle tagit \u00f6ver bron men han hade l\u00e4mnat hemmet och kanalen 1941.<\/p>\n\n\n<style>.kb-image516_89886a-2b .kb-image-has-overlay:after{opacity:0.3;}<\/style>\n<div class=\"wp-block-kadence-image kb-image516_89886a-2b\"><figure class=\"aligncenter size-medium_large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"768\" height=\"769\" src=\"https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3447-768x769.jpeg\" alt=\"\" class=\"kb-img wp-image-1412\" srcset=\"https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3447-768x769.jpeg 768w, https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3447-300x300.jpeg 300w, https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3447-1022x1024.jpeg 1022w, https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3447-150x150.jpeg 150w, https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3447.jpeg 1123w\" sizes=\"auto, (max-width: 768px) 100vw, 768px\" \/><\/figure><\/div>\n\n\n\n<h2 class=\"wp-block-heading has-text-align-center\">Sven och Birgit Pettersson, Norrkvarn \u00f6vre<\/h2>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Arbetsvillkor : St\u00e4ndig passning vid telefon under \u00e5tta m\u00e5nader av \u00e5ret, upp till 40 sluss- eller bro\u00f6ppningar \u2013 ibland \u00e4nnu fler \u2013 per dygn under h\u00f6gs\u00e4song n\u00e4r som helst p\u00e5 dygnet, under l\u00e5gs\u00e4song f\u00e4rre. F\u00f6r detta en l\u00f6n p\u00e5 13 000 kronor. Under \u00e5rets \u00e5terst\u00e5ende m\u00e5nader m\u00f6jlighet till underh\u00e5llsarbete. Inkomst av detta 4 800:-<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">F\u00f6rm\u00e5ner: Fri bostad i omedelbar n\u00e4rhet till arbetsplatsen. S\u00f6ndagsledigt under l\u00e5gs\u00e4song, r\u00e4tt till ett fridygn i veckan plus tio dagars semester under h\u00f6gs\u00e4song under vissa villkor. Villkoren \u2013 och den l\u00e5ga inkomsten \u2013 g\u00f6r det ofta om\u00f6jligt att ta ut semester och fridygn.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Flera bro- och slussvakter har bisysslor f\u00f6r att dryga ut inkomsterna. I sj\u00e4lva verket byggde systemet tidigare p\u00e5, att vaktarna drev jordbruk p\u00e5 en viss areal omkring stugorna, som var bolagets jord. Detta \u00e4r en av f\u00f6rklaringarna till den anm\u00e4rkningsv\u00e4rda l\u00f6neeftersl\u00e4pning som de drogs med till femtiotalets slut och som fortfarande g\u00f6r sig g\u00e4llande, och de anst\u00e4llningsf\u00f6rh\u00e5llanden av statarmodell som r\u00e5der. Men endast ett f\u00e5tal brukar fortfarande jorden och h\u00e5ller sig med djur. Birgit och Sven Pettersson har hand om en sluss och en bro vid \u00f6vre Norrkvarn p\u00e5 v\u00e4stg\u00f6talinjen. \u00c4nda tills i fjol h\u00f6ll de sig med kor och odlade foder b\u00e5de p\u00e5 bost\u00e4llet, dvs den jord som h\u00f6r till stugan och ytterligare arrenderad jord. Birgit Pettersson:<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">&#8211; Vi tyckte om att ha djur men det var drygt med allt arbete och det l\u00f6nade sig knappast. N\u00e4r det var sk\u00f6rdetid var det ocks\u00e5 h\u00f6gs\u00e4song f\u00f6r kanaltrafiken och d\u00e5 fick man jobba b\u00e5de dag och natt. N\u00e4r de b\u00f6rjade med tankh\u00e4mtning av mj\u00f6lken kr\u00e4vdes det att vi h\u00f6ll oss med mj\u00f6lkrum med kylanordning och det vore en f\u00f6r stor apparat f\u00f6r tre kor. S\u00e5 vi lade av med jordbruket, s\u00e5lde djur och traktor och k\u00f6pte bil ist\u00e4llet.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Sven Pettersson: &#8211; <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">F\u00f6rut bodde vi i t\u00e4tort men vi stod inte ut. Varken barnen eller vi sj\u00e4lva. H\u00e4r \u00e4r man visserligen bunden, men man slipper st\u00e4mpelur och det \u00e4r viktigast f\u00f6r mej. Jag har m\u00f6jlighet att syssla en del med snickeri vid sidan om. Ungef\u00e4r 16 000 kronor gjorde vi f\u00f6rra \u00e5ret. \u00c4ldsta flickan bor fortfarande hemma, men arbetar och bidrar till husets inkomster p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Birgit Pettersson: <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">&#8211; Min farfarsfar b\u00f6rjade vid kanalen n\u00e4r den \u00f6ppnade p\u00e5 1820 \u2013 talet. Far och farfar \u00f6vertog yrket. Men bara jag och ingen av mina syskon har \u00e5terv\u00e4nt till kanalen. Det \u00e4r klart att man f\u00e5r en speciell k\u00e4nsla f\u00f6r den n\u00e4r man \u00e4r barnf\u00f6dd med den. Det finns mycket att klaga p\u00e5, fr\u00e4mst l\u00f6nerna och m\u00f6jligheterna att ta ut en ordentlig semester. Det \u00e4r botten att beh\u00f6va uppl\u00e5ta huset till en vikarie om man vill fara bort. Men vi trivs h\u00e4r och det \u00e4r viktigast. V\u00e5rt hus \u00e4r moderniserat och vi vill beh\u00e5lla bostaden som en naturaf\u00f6rm\u00e5n s\u00e5 l\u00e4nge l\u00f6nen ligger s\u00e5 l\u00e5gt. Folk i passerande b\u00e5tar, som fr\u00e5gar oss vad vi tj\u00e4nar, tror det \u00e4r veckl\u00f6n, n\u00e4r vi s\u00e4ger vad vi har i m\u00e5naden.<\/p>\n\n\n<style>.kb-image516_0af6ab-ff .kb-image-has-overlay:after{opacity:0.3;}<\/style>\n<figure class=\"wp-block-kadence-image kb-image516_0af6ab-ff size-large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"1024\" height=\"754\" src=\"https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3448-1024x754.jpeg\" alt=\"\" class=\"kb-img wp-image-1416\" srcset=\"https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3448-1024x754.jpeg 1024w, https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3448-300x221.jpeg 300w, https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3448-768x566.jpeg 768w, https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3448.jpeg 1219w\" sizes=\"auto, (max-width: 1024px) 100vw, 1024px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<h2 class=\"wp-block-heading has-text-align-center\">Britt-Sofie, ingenj\u00f6rsbostaden i Hajstorp<\/h2>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Jag heter Britt-Sofie och f\u00f6ddes p\u00e5 v\u00e5rdagj\u00e4mningen 1933. Mina f\u00f6r\u00e4ldrar var Julia och Axel Olsson. Pappa f\u00f6ddes i Lund 1893 och gick senare p\u00e5 Tekniska Elementarskolan i Malm\u00f6, d\u00e4r han tog sin examen 1916. Ett par \u00e5r var han sedan anst\u00e4lld hos Sk\u00e5nska Cementgjuteriet, och deltog d\u00e5 i ett flertal kraftstations- och vattenbyggnationer. \u00c5r 1918 anst\u00e4lldes han i Kungliga Kanalkommissionen som utarbetade planer p\u00e5 eventuell ombyggnad av rikets inre vattenv\u00e4gar. N\u00e4r kommissionen slutf\u00f6rt sitt uppdrag, fick pappa anst\u00e4llning som bitr\u00e4dande ingenj\u00f6r i G\u00f6ta Kanalbolag. I samband med en omorganisation \u00e5r 1931 tilltr\u00e4dde han befattningen som kanalbyggm\u00e4stare f\u00f6r kanalens v\u00e4stg\u00f6talinje, och fick d\u00e5 flytta in i ingenj\u00f6rsbostaden i Hajstorp. D\u00e4r hade tidigare \u00f6veringenj\u00f6r Nils Tersmeden bott, men n\u00e4r han blev utsedd till Trafikchef f\u00f6r G\u00f6ta Kanal, fick han flytta till Motala. Under \u00e5ren i T\u00f6reboda hade pappa tr\u00e4ffat en flicka som han fattade tycke f\u00f6r. Hon hette Julia och hennes far Clas Hjellstr\u00f6m var anst\u00e4lld vid j\u00e4rnv\u00e4gen i T\u00f6reboda. Han bodde p\u00e5 J\u00e4rnv\u00e4gsgatan tillsammans med sin familj, best\u00e5ende av hustrun Sofia och barnen Gustav, Gerda, Edit och Julia. Det fanns \u00e4nnu en broder, men han drunknade i unga \u00e5r i kanalen.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Mamma och pappa tr\u00e4ffades mer och mer, och hon fick f\u00f6lja med p\u00e5 tur med hans motorcykel med sidovagn.&nbsp; De f\u00f6rlovade sig efter en tid, och gifte sig senare 1925 i Hova d\u00e4r mamma arbetade som piga i pr\u00e4stg\u00e5rden. F\u00f6rsta \u00e5ren som gifta bodde de i Haddeboda i utkanten av T\u00f6reboda men flyttade in i Hajstorp 1931. De blev d\u00e5 helt pl\u00f6tsligt hund\u00e4gare, d\u00e5 de fick \u00f6verta Tersmedens gamla Sankt Bernhardshund. Tersmeden tyckte den kunde f\u00e5 leva resten av sitt liv i sin vana omgivning. Efter ett \u00e5r blev det ytterligare en familjemedlem d\u00e5 jag f\u00f6ddes.&nbsp; Jag fick aldrig n\u00e5gra syskon utan fick v\u00e4xa upp sj\u00e4lv i detta enormt stora slottsliknande hus. Mina mostrar Gerda och Edit, som f\u00f6rblev ogifta, fick flytta med till Hajstorp och fick var sina rum. D\u00e5 det fanns 12 stycken plus k\u00f6k och hall, s\u00e5 var det inga problem. \u00c4ven min gamle morfar, som var \u00e4nkeman, fick bo hos oss. Hans uppgift var att tillsammans med Tersmedens hund h\u00e5lla ett vakande \u00f6ga p\u00e5 mig. \u00c4ven om jag var ett sn\u00e4llt barn, s\u00e5 var det ju inte l\u00e5ngt att springa ut till kanalen alldeles utanf\u00f6r. Morfar dog 1935.&nbsp; S\u00e5 liten jag var, gl\u00f6mmer jag aldrig n\u00e4r jag fick f\u00f6lja med ut till ett av uthusen, d\u00e4r han l\u00e5g i sin kista i v\u00e4ntan p\u00e5 begravningen, och l\u00e4gga en blomma p\u00e5 hans b\u00e5r. Det var en underlig k\u00e4nsla att se en d\u00f6d person.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Detta stora hus som vi bodde i m\u00e5ste ju h\u00e5llas varmt vintertid. Det var ved och koks som g\u00e4llde. Veden var det inga problem att skaffa d\u00e5 vi hade hela skogen utanf\u00f6r. Morbror Gustav kom varje sommar till oss fr\u00e5n Malm\u00f6 och tillbringade mesta tiden p\u00e5 vedbacken med att s\u00e5ga lagom stora vedtr\u00e4n. Det tyckte han var roligt. Men hans st\u00f6rsta n\u00f6je var nog att fiska. G\u00f6ta Kanalbolaget hade en b\u00e5t som l\u00e5g utanf\u00f6r huset. Den hette Vesta och anv\u00e4ndes till att dra pr\u00e5mar p\u00e5 kanalen. Den var ganska stor och p\u00e5 den stod alltid min morbror n\u00e4r han fiskade. Han fick en hel del fisk, \u00e4ven \u00e5l och kr\u00e4ftor fanns det s\u00e5 det blev m\u00e5nga fiskmiddagar sommartid.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Under huset fanns en vedk\u00e4llare och dit k\u00f6rdes veden f\u00f6r att vara till hands n\u00e4r pannan skulle fyllas p\u00e5. Det blev \u00e4ven ett par g\u00e5nger p\u00e5 natten f\u00f6r att det inte skulle slockna. Visst var det mycket jobb f\u00f6r att h\u00e5lla v\u00e4rmen, men n\u00e5gra rum st\u00e4ngdes av vintertid. Sotningen sk\u00f6tte pappa oftast sj\u00e4lv. Mamma tyckte inte om n\u00e4r han gick d\u00e4r uppe p\u00e5 taket s\u00e5 hon stod orolig nere p\u00e5 marken och kollade honom. Men det gick bra. Han hade aldrig problem med h\u00f6ga h\u00f6jder.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Till v\u00e5r stora tj\u00e4nstebostad h\u00f6rde naturligtvis en v\u00e4ldigt stor tr\u00e4dg\u00e5rd med en massa frukttr\u00e4d, blomsterrabatter och stenpartier. Ett av dessa fanns utanf\u00f6r kontoret. Det s\u00e5g ut som en rund ost, uppdelad i bitar med olika stenpartiv\u00e4xter i varje bit. I mitten var en stenpelare med en blomkruka p\u00e5 toppen. P\u00e5 samma sida mot kanalen fanns \u00e4ven ett bigarr\u00e5tr\u00e4d med underbara m\u00f6rkr\u00f6da b\u00e4r. D\u00e4r v\u00e4xte ocks\u00e5 v\u00e4rldens godaste aprikosplommon. Eftersom det var s\u00e5 mycket tr\u00e4dg\u00e5rdsarbete att sk\u00f6ta, s\u00e5 fick pappa anst\u00e4lla en dr\u00e4ng. Han hette Erik Moberg, och var v\u00e4ldigt sn\u00e4ll. Sin bostad fick han i en liten stuga p\u00e5 k\u00f6kssidan mot skogen. Han var duktig p\u00e5 att spela dragspel, s\u00e5 jag fick ibland g\u00e5 in och lyssna n\u00e4r han satt och spelade.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Det var inte bara blommor i rabatterna. Vi odlade \u00e4ven gr\u00f6nsaker och potatis. De landen l\u00e5g intill kanalen, d\u00e4r vi kunde pumpa upp vatten i ett cementkar f\u00f6r bevattning. Pappa satte \u00e4ven upp ett v\u00e4xthus d\u00e4r han odlade tomater. Doften n\u00e4r man kom in d\u00e4r och fick \u00e4ta av de solvarma tomaterna gl\u00f6mmer man aldrig. Det fanns ocks\u00e5 flera krusb\u00e4rssorter, stora h\u00e4rliga b\u00e4r som man s\u00e4llan ser nu f\u00f6r tiden. Sedan fanns det hallonbuskar och vinb\u00e4r, b\u00e5de svarta, r\u00f6da och vita. Jordgubbsland fanns ju ocks\u00e5 och d\u00e4r norpade man en och annan gubbe.&nbsp;Pappa tillbringade varje ledig stund i tr\u00e4dg\u00e5rden och min moster Edit hj\u00e4lpte ocks\u00e5 till. Min andra moster Gerda stod f\u00f6r math\u00e5llningen. Pappa brukade skoja om att vi var 47 stycken i maten. Det st\u00e4mde ju faktiskt, om vi r\u00e4knade med v\u00e5ra f\u00e5r, h\u00f6ns, kaniner, hund, katt och tv\u00e5 g\u00e4ss, Fanny och Kalle, d\u00f6pta efter farbror och faster i V\u00e4ster\u00e5s. De fick ofta g\u00e5 l\u00f6sa, och gick d\u00e5 ut i skogen d\u00e4r det fanns tv\u00e5 dammar, d\u00e4r de simmade omkring. V\u00e5ra f\u00e5r gick ocks\u00e5 ute i skogen, och de h\u00f6ll verkligen rent och fint d\u00e4r. Men en bagge fick inte vara med. Han hade ett hiskeligt hum\u00f6r, och blev d\u00e4rf\u00f6r placerad i en stor bur p\u00e5 hjul. Sedan fick han g\u00e5 och beta av v\u00e5ra gr\u00e4smattor. N\u00e4r gr\u00e4set var upp\u00e4tet s\u00e5 st\u00e5ngade han vidare.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">F\u00f6r att kunna bevara alla frukter och gr\u00f6nsaker, s\u00e5 konserverades det en hel del. Det fanns ju inga frysar p\u00e5 den tiden. D\u00e5 lades b\u00e4ren i glasburkar, och sedan h\u00e4lldes en sockerlag \u00f6ver, sen p\u00e5 med gummiring och lock. D\u00e4refter staplades burkarna p\u00e5 varandra i en stor pl\u00e5tbeh\u00e5llare. Den fylldes sedan med vatten och hamnade p\u00e5 vedspisen f\u00f6r uppv\u00e4rmning. Efter en tid var konserverna klara f\u00f6r f\u00f6rvaring. S\u00e5 placerades burkarna p\u00e5 hyllor i en stor k\u00e4llare utanf\u00f6r k\u00f6ket. Halva k\u00e4llaren var \u00e4mnad f\u00f6r potatis och gr\u00f6nsaker och skild med en v\u00e4gg fr\u00e5n andra halvan d\u00e4r diverse andra varor f\u00f6rvarades. En del \u00e4pplen skickades iv\u00e4g f\u00f6r att bli \u00e4ppelmust. De finaste lades i tidningspapper, och placerades p\u00e5 hyllor i en stor garderob i hallen. D\u00e4r h\u00f6ll de sig fina l\u00e4nge.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Moster Edit \u00e4gnade mycket tid \u00e5t tr\u00e4dg\u00e5rden. Ibland cyklade hon in till torget i T\u00f6reboda fullastad med b\u00e5de blommor och frukt, och kunde d\u00e5 tj\u00e4na en liten slant. Sedan fanns det fina cypresser p\u00e5 baksidan av huset, och n\u00e4r det var n\u00e5gon begravning p\u00e5 g\u00e5ng i T\u00f6reboda s\u00e5 ringde tr\u00e4dg\u00e5rdsm\u00e4staren och bad henne att komma med ett lass cypressblad som han anv\u00e4nde till kransar. \u00c4ven det gav ju en extra liten slant. Hon var ocks\u00e5 ofta ute i bygden och hj\u00e4lpte till vid kalas och dylikt. Ett st\u00e4lle som beh\u00f6vde extra mycket folk var pr\u00e4stg\u00e5rden i Fredsberg. D\u00e4r bodde prosten Ahlsson och hans fru Hertha.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Moster Edit var duktig i tr\u00e4dg\u00e5rdsarbete, och varje l\u00f6rdag tog hon fram en bred tr\u00e4kratta som hon gick i grusg\u00e5ngarna med. S\u00e4rskilt noga var det vid kungastenen. Extra noga var det vid den \u00e5rliga besiktningen av G\u00f6ta Kanal, d\u00e5 m\u00e5nga h\u00f6ga gubbar med Jacob Wallenberg i spetsen skulle se s\u00e5 allt var i sin ordning i Hajstorp. D\u00e5 fick passagerarb\u00e5ten ligga kvar vid slussen medan gubbarna spatserade runt. Lilla jag fick ibland vara med och h\u00e4lsa, och d\u00e5 g\u00e4llde det att niga riktigt fint.&nbsp; Fru Wallenberg f\u00f6ljde ibland med p\u00e5 b\u00e5tresan, och pappa fick i uppdrag att best\u00e4lla ost vid ett mejeri i Norrkvarn till henne. Sedan fick han \u00e4ven sitta och underh\u00e5lla henne p\u00e5 b\u00e5tens d\u00e4ck medan karlarna satt i salongen och groggade. Men det hade han inget emot.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Eftersom vi hade f\u00e5r, s\u00e5 m\u00e5ste det ordnas mat till dem p\u00e5 vintern. D\u00e5 fick pappa sl\u00e5 gr\u00e4s med lie p\u00e5 en sl\u00e4nt vid kanalen. D\u00e5 vi inte hade n\u00e5gon h\u00e4st, s\u00e5 fick han sp\u00e4nna bilen framf\u00f6r h\u00f6skrindan. Men det fungerade j\u00e4ttebra. Sedan lades h\u00f6et in f\u00f6r f\u00f6rvaring i ett av uthusen bakom garaget, d\u00e4r pappa hade sin bil. Pappa hade bytt motorcykel mot bil d\u00e5 han m\u00e5ste \u00e5ka runt en hel del, och kolla s\u00e5 allt fungerade vid kanalen. D\u00e5 det var brist p\u00e5 bensin under krigs\u00e5ren fick han montera p\u00e5 ett gengasaggregat s\u00e5 det tog lite tid innan han kom iv\u00e4g ibland.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">N\u00e5got som jag minns fr\u00e5n min barndom var n\u00e4r vi hade s\u00e5 kallade tv\u00e4ttdagar p\u00e5 Hajstorp. D\u00e5 hade tv\u00e4tten samlats ihop i korgs\u00e4ngar, och sommartid s\u00e5 k\u00f6rdes dessa p\u00e5 en gammal cykelk\u00e4rra ner till tv\u00e4ttstugan, cirka 150 meter fr\u00e5n huset. Det var en l\u00e5ng tr\u00e4byggnad, uppdelad i ett antal rum. I ett rum l\u00e5g tv\u00e4ttrummet, och i n\u00e4sta var mangelboden. I tv\u00e4ttstugan fanns det en vedkamin med en stor gryta ovanp\u00e5. D\u00e4r v\u00e4rmdes vattnet upp och slogs sedan \u00f6ver i tr\u00e4baljor, d\u00e4r tv\u00e4tten skrubbades ren med tv\u00e4ttbr\u00e4dan. \u00c5ngan l\u00e5g t\u00e4t i luften och det luktade rent och gott. Jag brukade passa p\u00e5 att f\u00e5 ett h\u00e4rligt bad i en st\u00f6rre tr\u00e4balja.&nbsp; Sedan skulle tv\u00e4tten sk\u00f6ljas och d\u00e5 bars den till kanalen. D\u00e4r l\u00e5g&nbsp; tv\u00e4tterskorna p\u00e5 kn\u00e4 p\u00e5 en brygga, och sk\u00f6ljde ur tv\u00e4tten. Sedan anv\u00e4nde de klapptr\u00e4 till att f\u00e5 bort det mesta vattnet, och s\u00e5 \u00e5terstod torkningen p\u00e5 tv\u00e4ttlinor i tr\u00e4dg\u00e5rden.&nbsp; Sedan skulle tv\u00e4tten manglas. D\u00e5 bars tv\u00e4tten till mangelboden. D\u00e4r stod en gammal mangel fylld med stora stenbumlingar, och d\u00e4r k\u00f6rdes lakan och \u00f6rngott fram och tillbaka, rullade p\u00e5 stora rullar av ektr\u00e4. Till slut \u00e5terstod det bara att krusa \u00f6rngottsbanden med en speciell t\u00e5ng.&nbsp; Vintertid fick vi tv\u00e4tta i badrummet. D\u00e4r eldades det i en kopparkl\u00e4dd kamin med varmvattenberedare. Den v\u00e4rmdes \u00e4ven upp var g\u00e5ng vi skulle ta oss ett bad i badkaret. Sedan bars tv\u00e4tten en trappa upp till vinden och h\u00e4ngdes upp p\u00e5 kl\u00e4dstreck. F\u00f6r mig var det alltid sp\u00e4nnande att smita upp dit. D\u00e4r fanns mycket kvar sedan Tersmedens tid och jag brukade kika in mellan spj\u00e4lorna. En sak som jag tyckte var rolig att titta p\u00e5 var en stor gungh\u00e4st som Tersmedens pojke Kalle hade anv\u00e4nt som barn. Det var en speciell doft som slog emot mig d\u00e5 jag \u00f6ppnade d\u00f6rren till vinden och den kan jag k\u00e4nna \u00e4n i dag.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Som liten fick jag bo inne hos mamma och pappa p\u00e5 nedre v\u00e5ningen, men n\u00e4r jag blev st\u00f6rre fick jag ett eget rum h\u00f6gre upp p\u00e5 baksidan in mot skogen. Det var v\u00e4ldigt sp\u00e4nnande n\u00e4r jag p\u00e5 h\u00f6sten \u00f6ppnade f\u00f6nstret p\u00e5 kv\u00e4llen och h\u00e4rmade ugglorna utanf\u00f6r. Mamma hade fullt pyssel att sk\u00f6ta mig. Jag var nog lite bortsk\u00e4md och sn\u00e4ll, men otroligt envis. Det senare resulterade i ett bes\u00f6k hos en professor i Lund d\u00e5 vi var och h\u00e4lsade p\u00e5 farfar Nils Olsson, som hade hus d\u00e4r. Men professorn&nbsp; hittade inga st\u00f6rre fel p\u00e5 mig, och tr\u00f6stade mamma och pappa med att det b\u00e5dade gott f\u00f6r framtiden.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Jag hade inte s\u00e5 m\u00e5nga lekkamrater n\u00e4r jag v\u00e4xte upp, men bro- och slussvakten i Hajstorp, Sigurd Larsson, hade tv\u00e5 flickor, Anna &#8211; Lisa och Ulla, och smeden Kvick hade en flicka, Anna &#8211; Stina, och dem lekte jag med ibland. Vintertid blev det mest spark\u00e5kning p\u00e5 kanalen, och \u00e4ven skridskor pr\u00f6vade vi p\u00e5. Anna &#8211; Lisa och Ulla flyttade sedan till T\u00f6reboda d\u00e5 deras pappa blev brovakt d\u00e4r. Men d\u00e5 fick jag ett par nya v\u00e4nner som kom fr\u00e5n Stockholm. De hette Anna &#8211; Greta och Ingrid och vistades p\u00e5 somrarna hos systrarna Anna och Ellen Kvick, som hade barnkoloni med en tr\u00e4dg\u00e5rd bakom smedjan i Hajstorp. De systrarna fick sedan stanna kvar hos systrarna Kvick, och b\u00f6rjade i sm\u00e5skolan i Riksberg samtidigt som jag.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Efter sm\u00e5skolan blev det flytt till mellanskolan i Fredsberg. Tredje och fj\u00e4rde \u00e5ret gick vi i en r\u00f6d tr\u00e4byggnad som l\u00e5g lite l\u00e4ngre upp, och de sista tv\u00e5 \u00e5ren fick vi g\u00e5 i h\u00f6gskolan, som var lite st\u00f6rre och l\u00e5g nedanf\u00f6r mellanskolan. D\u00e4r var kantor Lyrvall l\u00e4rare och nu fick jag l\u00e4ra mig spela piano. Det gick v\u00e4l hj\u00e4lpligt och lite mer \u00e4n gubben Noa blev det v\u00e4l. Vi hade f\u00e5tt en stor taffel till Hajstorp som jag fick spela p\u00e5. Den blev placerad i v\u00e5r stora matsal intill en vacker m\u00f6rkgr\u00f6n kakelugn. M\u00e5nga av mina kamrater fr\u00e5n sm\u00e5skolan f\u00f6ljdes sedan \u00e5t genom alla klasserna, och n\u00e5gra \u00e4nda fram till realexamen i T\u00f6reboda. En som jag s\u00e4rskilt kommer ih\u00e5g \u00e4r Calle Carlsson. Han kom fr\u00e5n ett fattigt sm\u00e5brukarhem i L\u00f6fs\u00e4ng utanf\u00f6r T\u00f6reboda, men gick i skola i Fredsberg. Hans mamma var ensam f\u00f6rs\u00f6rjande f\u00f6r familjen. Det var en l\u00e5ng och mager kille som hade en lite speciell r\u00f6st, och var ganska tystl\u00e5ten och lite blyg. Men han var v\u00e4ldigt duktig i skolan, och efter sexan b\u00f6rjade han i realskolan i T\u00f6reboda. D\u00e4r hamnade \u00e4ven jag. Vi var fyra ton\u00e5ringar som varje dag cyklade kanalbanken till skolan. Efter realen l\u00f6ste Calle privat p\u00e5 Hermods, och fick efter studenten hj\u00e4lp att studera vidare till l\u00e4kare. Som f\u00e4rdig s\u00e5dan hamnade han Lillhagens sjukhus i G\u00f6teborg, och sedan som \u00f6verl\u00e4kare p\u00e5 Nordhemskliniken i samma stad. Sedan 1982 drev han H\u00e4lsov\u00e5rdshemmet i \u00d6ster\u00e4ng.&nbsp; Jag hade f\u00e5tt lite mer kamrater nu n\u00e4r jag blev st\u00f6rre och vi tr\u00e4ffades ofta p\u00e5 kanalbron, och var ute och cyklade en del. P\u00e5 vintern \u00e5kte vi skidor och skridskor. Men jag var ganska str\u00e4ngt h\u00e5llen, och mina tv\u00e5 mostrar h\u00f6ll ett vakande \u00f6ga \u00f6ver mig och s\u00e5g till att jag kom hem i tid. Men ibland lurade jag dem allt..<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Under de sista krigs\u00e5ren 1944 &#8211; 45 fick vi en finsk flicka som hette Birgit Wulff till oss p\u00e5 Hajstorp. Hon var ett par \u00e5r yngre \u00e4n jag. Vi gjorde stora anstr\u00e4ngningar f\u00f6r att kunna prata med henne och k\u00f6pte ett finskt lexikon. N\u00e4r hon sedan kom till oss, och vi skulle kommunicera s\u00e5 var hon helt stum. Till slut sa hon p\u00e5 klingande finsk dialekt; jag pratar bara svenska. Hon hade en bror som kom till Ymsj\u00f6holms g\u00e5rd, men jag tror inte att de tr\u00e4ffades n\u00e5gon g\u00e5ng. Birgit reste sedan tillbaka till Finland och vi tappade kontakten.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Vi hade en hel del kalas och fester. Det var ofta v\u00e4nner och bekanta fr\u00e5n T\u00f6reboda som kom. Vid midsommar restes den kl\u00e4dda st\u00e5ngen utanf\u00f6r kontoret, och sedan dansades det. N\u00e4r det var jul blev det ocks\u00e5 lite fest och varje \u00e5r fick jag ha julgransplundring med mina kamrater och d\u00e5 var alltid moster Edit jultomte. Men mest sp\u00e4nnande helgen var p\u00e5sk. P\u00e5 p\u00e5skafton s\u00e5 \u00e5kte \u00e4ggen fort ner i magen f\u00f6r d\u00e5 skulle jag ut med kompisarna och skjuta p\u00e5sksm\u00e4llare. En g\u00e5ng var vi lite elaka och sk\u00f6t utanf\u00f6r en \u00e4ldre tant, med p\u00e5f\u00f6ljd att hon kallade p\u00e5 fj\u00e4rdingsman. Gissa om det blev fart p\u00e5 oss. Det v\u00e5gade jag aldrig ber\u00e4tta om hemma.En annan trevlig helg var valborgsm\u00e4ssoafton. D\u00e5 t\u00e4ndes en stor brasa p\u00e5 ett berg ett stycke fr\u00e5n bron. Det brukade komma mycket folk dit, b\u00e5de unga och gamla och en k\u00f6r sj\u00f6ng v\u00e5rs\u00e5nger och n\u00e5gon h\u00f6ll tal och h\u00e4lsade v\u00e5ren v\u00e4lkommen.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Under min tid i Hajstorp, s\u00e5 gick det m\u00e5nga skutor och lastb\u00e5tar i kanalen. Fritidsb\u00e5tar f\u00f6rekom s\u00e4llan. Sedan var det ju betydligt l\u00e4ngre tid p\u00e5 \u00e5ret som kanalen var \u00f6ppen. Tidigast \u00f6ppnades den f\u00f6r s\u00e4songen \u00e5r 1934 den 19 mars. Senast st\u00e4ngde den f\u00f6r s\u00e4songen \u00e5r 1925 den 17 januari. S\u00e5 det blev inte l\u00e5ng ledighet f\u00f6r sluss- och brovaktarna.Jag vill minnas att de under vinterperioden fick hj\u00e4lpa till med arbetena p\u00e5 f\u00f6rr\u00e5det utanf\u00f6r kanalvillan. D\u00e4r fanns det stora lokaler d\u00e4r det s\u00e5gades och snickrades f\u00f6r fullt. Alltid var det n\u00e5gon slussport som beh\u00f6vde bytas ut och skulle g\u00f6ras f\u00e4rdig till kanalen \u00f6ppnades f\u00f6r \u00e5ret. Ibland fick jag som liten f\u00f6lja med pappa in p\u00e5 f\u00f6rr\u00e5det f\u00f6r att se hur arbetet d\u00e4r gick till.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">I ett utrymme av f\u00f6rr\u00e5det f\u00f6rvarades diverse grejer som ett lager f\u00f6r tillverkningen av upprustningen av kanalen och dylikt. D\u00e4r fanns ocks\u00e5 en smal trapp upp till andra v\u00e5ningen, d\u00e4r en m\u00e4ngd gamla saker fr\u00e5n byggandet av G\u00f6ta Kanal fanns bevarade. \u00c4ven fr\u00e5n 100 &#8211; \u00e5rsjubileet av V\u00e4stra delen \u00e5r 1922. D\u00e5 kung Gustav V var p\u00e5 bes\u00f6k, fanns bevarade. Nils Tersmeden ville att de skulle r\u00f6ja bort en massa skr\u00e4p innan han flyttade till Motala, s\u00e5 han b\u00f6rjade att kasta bort en hel del saker. Men min pappa tyckte det var synd och han lyckades g\u00f6mma undan en hel del gamla verktyg och redskap. Samlingen kom att best\u00e5 inte mindre \u00e4n 280 saker, och f\u00f6rvarades senare i ett gammal spannm\u00e5lsmagasin i Sj\u00f6torp. D\u00e4r tillbringade han \u00e5tskilliga timmar med att m\u00e4rka upp alla sakerna och skriva upp vad de hade anv\u00e4nts till. Jag var sj\u00e4lv med och hj\u00e4lpte honom m\u00e5nga g\u00e5nger. Tyv\u00e4rr s\u00e5 fick m\u00e5nga turister och b\u00e5tfolk l\u00e5na nyckeln till magasinet, och d\u00e5 ingen hade n\u00e5gon koll p\u00e5 det hela s\u00e5 f\u00f6rsvann m\u00e5nga saker. N\u00e5gra saker r\u00e4ddades \u00f6ver till Motala d\u00e4r ett kanalmuseum planerades. Senare fick \u00e4ven Sj\u00f6torp ett museum som invigdes med pompa och st\u00e5t. Jag minns inte vilket \u00e5r det var, men pappa levde fortfarande och bodde p\u00e5 Humlet i Mariestad. Han k\u00e4nde sig nog lite besviken n\u00e4r han l\u00e4ste om detta i Mariestadstidningen och inte f\u00e5tt veta n\u00e5got eller f\u00e5tt en inbjudan att vara med. Kanalen var ju hela hans liv.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Vi var ocks\u00e5 inne i kanalbolagets smedja d\u00e4r smeden Gottfrid Kvick stod i hettan framf\u00f6r \u00e4ssjan och v\u00e4rmde upp j\u00e4rnet tills det gl\u00f6dde och sedan bankade det till vad det skulle bli. Gottfrid Kvick hade s\u00f6ndagsskola i sin bostad vid kanalen i Hajstorp. Dit hade det ju varit betydligt n\u00e4rmare att g\u00e5 men jag fick g\u00e5 till Fredsberg varje s\u00f6ndag. Men det mest sp\u00e4nnande var n\u00e4r jag fick f\u00f6lja med och se p\u00e5 d\u00e5 dykaren Sj\u00f6berg, som \u00e4ven var brovakt i Gastorp, n\u00e4r han skulle g\u00e5 ner i kanalen f\u00f6r att \u00e5tg\u00e4rda n\u00e5got fel under vattnet. Det var en kuslig k\u00e4nsla n\u00e4r de till slut skruvade p\u00e5 hj\u00e4lmen p\u00e5 dr\u00e4kten, och han s\u00e4nktes med de blytunga skorna ner i vattnet. T\u00e4nk om slangen, som pumpade in luft, inte skulle fungera eller g\u00e5 av. Men det gick bra, och luftbubblorna steg upp. Det var m\u00e5nga som tyckte det var sp\u00e4nnande.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ett stort folkn\u00f6je vintertid var n\u00e4r det spelades bandy utanf\u00f6r kanalvillan.&nbsp;Hajstorps Sportklubb ( HSK ) l\u00e5g bra till i serien och det mycket tack vare \u201dTors\u00f6 &#8211; Kal\u201d som alla s\u00e5g upp till. Inte minst vi tjejer beundrade honom v\u00e4ldigt. Det fanns ju inga hytter eller baracker d\u00e4r spelarna kunde byta om, s\u00e5 de fick oftast g\u00f6ra det ute i kylan. N\u00e4r de efter matchen skulle kl\u00e4 p\u00e5 sig s\u00e5 fattades det ibland lite kl\u00e4der. D\u00e5 hade v\u00e5r hund Lova g\u00e5tt runt och plockat med sig n\u00e5gra och sedan gr\u00e4vt ner i sn\u00f6n.N\u00e4r isen var tillr\u00e4ckligt tjock s\u00e5 skulle det s\u00e5gas ut stora fyrkanter, som sedan k\u00f6rdes till f\u00f6rvaring i en ish\u00e4ssja best\u00e5ende av s\u00e5gsp\u00e5n. D\u00e4r gr\u00e4vdes isblocken ner, f\u00f6r att sedan anv\u00e4ndas i ett s\u00e5 kallat issk\u00e5p. Isen placerades h\u00f6gst upp i ett fack, och sedan spred sig kylan ner i sk\u00e5pet. Det fungerade bra och maten h\u00f6ll sig l\u00e4nge kall. Isen h\u00f6ll sig i flera m\u00e5nader bland s\u00e5gsp\u00e5nen.Pappa gick verkligen in f\u00f6r sitt arbete vid kanalen, och \u00e5r 1945 fick han mottaga Patriotiska S\u00e4llskapets medalj i guld av landsh\u00f6vding Hamilton i Motala f\u00f6r l\u00e5ng och trogen tj\u00e4nst. Och d\u00e5 hade han ytterligare 15 \u00e5r kvar av sin tid som kanalbyggm\u00e4stare vid G\u00f6ta Kanal.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Jag hade en fin uppv\u00e4xttid och kommer aldrig gl\u00f6mma min barn &#8211; och uppv\u00e4xttid i Hajstorp vid G\u00f6ta Kanal.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Fr\u00e5n Fredsbergs hembygdsf\u00f6renings \u00e5rskr\u00f6nika 2004\/05<\/p>\n\n\n\n<h2 class=\"wp-block-heading has-text-align-center\">Curt Andersson, brovakt Kungs Norrby<\/h2>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Jag \u00e4r f\u00f6dd 1903 i brovaktarbostaden i T\u00f6reboda, d\u00e4r min far var vaktare 1889-1922. Det var ett m\u00e5ngsidigt jobb att vara brovakt. Det var ju bost\u00e4llsjord till varje vaktst\u00e4lle, hos oss fanns det tre kor och en h\u00e4st samt sm\u00e5djur som skulle sk\u00f6tas.&nbsp;Bron skulle \u00f6ppnas utan dr\u00f6jsm\u00e5l, det senare var det viktigaste s\u00e5 man fick b\u00f6rja tidigt att hj\u00e4lpa till med det man kunde. Sommartid fick jag valla korna p\u00e5 kanalbankerna . Sedan hade kanalbolaget en kass\u00f6rska, fr\u00f6ken Sundstr\u00f6m, som bodde i ett hus mitt emot vaktstugan p\u00e5 andra sidan kanalen. Hon hade ofta brev som skulle till kanalkontoren i Hajstorp, Sj\u00f6torp och Vassbacken. De skulle g\u00e5 p\u00e5 kanalpost. Hon kom in till oss med brevet och d\u00e5 m\u00e5ste man sticka iv\u00e4g till n\u00e4sta bro, s\u00e5 fick de forts\u00e4tta till n\u00e4sta osv. Jag minns att jag kunde komma till Gastorp med ett brev, d\u00e4r vaktartanten var ensam hemma. D\u00e5 sa hon;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">&#8221;- Du \u00e4r ju min pojk, Du \u00e4r sn\u00e4ll och g\u00e5r till L\u00f6vs\u00e4ng, h\u00e4r har du en bulle och ett par kakor. Jag ringer till mor Din, s\u00e5 hon vet var Du \u00e4r.&#8221; <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Det var ju inte vanligt att neka att g\u00f6ra en tj\u00e4nst, s\u00e5 det var bara att forts\u00e4tta ett broh\u00e5ll till. Det kunde h\u00e4nda att n\u00e4r jag kom hem s\u00e5 hade gumman Sundstr\u00f6m varit inne med ett brev som skulle \u00e5t andra h\u00e5llet, s\u00e5 d\u00e5 fick man skubba iv\u00e4g till Rotkilen.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Mina syskon var 12 och 8 \u00e5r \u00e4ldre. De hade ju tidigare vallat kor och g\u00e5tt med kanalpost, men n\u00e4r jag gick i skolan hade dom satt sig i s\u00e4kerhet. Far var f\u00f6r det mesta p\u00e5 arbete vid kanalen, han var tr\u00e4arbetare, byggde slussportar p\u00e5 vintern, vaktstugor och andra byggnader p\u00e5 sommaren. Han sk\u00f6tte ocks\u00e5 kanalens telefonlinjer. Jag var med far n\u00e4r han \u00e5kte efter kanalen. Jag skulle h\u00e5lla h\u00e4sten n\u00e4r han var inne i vaktstugorna och bytte batterier i telefonerna. Det var inte vanliga torrbatterier utan s k v\u00e5telement, glasburkar med kol, zink, salmiak och vatten. De var ganska k\u00e4nsliga de d\u00e4r elementen, men det p\u00e5stods att far var skicklig att sk\u00f6ta de d\u00e4r grejerna s\u00e5 det fungerade f\u00f6r det mesta. Mor fick vara mycket ensam och sk\u00f6ta bron s\u00e5 gott det gick, och s\u00e5 var det f\u00f6r alla brovaktarhustrur som ingen just har \u00e4gnat en tanke. De h\u00e4ngde p\u00e5 gubbarna en medalj f\u00f6r att deras gummor sk\u00f6tte platsen i tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga \u00e5r.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Vid T\u00f6reboda l\u00e5g j\u00e4rnv\u00e4gsbron och landsv\u00e4gsbron r\u00e4tt n\u00e4ra varandra och mellan dem fanns en lastbrygga. Nu var det s\u00e5 att mor hade nedsatt h\u00f6rsel, d\u00e4rf\u00f6r h\u00f6rde hon inte n\u00e4r \u00e5ngb\u00e5tarna bl\u00e5ste. N\u00e4r nedg\u00e5ende b\u00e5t fick v\u00e4nta p\u00e5 bro\u00f6ppning vid j\u00e4rnv\u00e4gen d\u00e5 kunde hon utr\u00e4tta en del saker och emellan\u00e5t titta efter b\u00e5ten. Men n\u00e4r j\u00e4rnv\u00e4gsbron \u00f6ppnades d\u00e5 m\u00e5ste hon ocks\u00e5 ut och \u00f6ppna sin bro, men d\u00e5 kunde det h\u00e4nda att b\u00e5ten lade till vid n\u00e4mnda lastbrygga. D\u00e5 fick hon s\u00e4tta sig vid f\u00f6nstret och stirra oavbrutet p\u00e5 b\u00e5ten. N\u00e4r b\u00e5ten bl\u00e5ste s\u00e5g hon \u00e5ngan som bl\u00e5ste ut ur munstycket. N\u00e4r jag gick hem fr\u00e5n skolan och s\u00e5g en b\u00e5t vid bryggan, d\u00e5 visste jag att mor satt vid f\u00f6nstret. Det slog aldrig fel. N\u00e4r jag kom hem kunde hon ost\u00f6rt \u00e4gna sig \u00e5t sina sysslor. Hon kanske hade satt en deg som j\u00e4st \u00f6ver alla br\u00e4ddar medan hon tittade p\u00e5 b\u00e5ten.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Jag slutade skolan 1916. D\u00e5 fick jag vara med n\u00e4r telefonlinjen byggdes om mellan T\u00e5torp och Sj\u00f6torp. Vi hade en pr\u00e5m med stolpar och ledningstr\u00e5d och verktyg som beh\u00f6vdes. Den halades med allt efter som arbetet fortskred. Ett lag gick f\u00f6re och bytte stolpar och lade ut tr\u00e5d. En man kom efter och lade upp tr\u00e5den och str\u00e4ckte den. Honom fick jag vara med och passa, dra i sp\u00e4nnlinan, sm\u00e4lta tenn till skarvarna. Det gjordes i en l\u00f6dugn, som jag fick elda med gamla stolpar. Det var karlaktigt att f\u00e5 vara med d\u00e4r. Jag fick 2 kronor om dagen. Det var 10 timmars dag. Det blev l\u00e5ng arbetsv\u00e4g ibland. Vi var framme i Sj\u00f6torp i november. Den sommaren hade far lejt en flicka som mor hade till hj\u00e4lp. De \u00e5r som far var kvar vid bron var jag mest hemma och var brovakt. Ibland kunde det bli n\u00e5got handr\u00e4ckningsjobb vid kanalen. Den f\u00f6rsta i varje m\u00e5nad var det avl\u00f6ning. D\u00e5 skulle kass\u00f6rskan Sundstr\u00f6m till kanalkontoret i Hajstorp. Det var \u00f6veringenj\u00f6r Djurberg som var chef d\u00e5. Det tog n\u00e4stan hela dagen i anspr\u00e5k. Jag brukade vara hos kusken med jag v\u00e4ntade, s\u00e5 fick jag g\u00e5 in och \u00e4ta och dricka kaffe hos \u00f6veringenj\u00f6ren. Far och mor flyttade 1921 till Halla i n\u00e4rheten av T\u00e5torp.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">1923 b\u00f6rjade jag som sk\u00f6tare \u00e5t kanalens dykare och fungerade \u00e4ven som timmerman n\u00e4r det g\u00e4llde reparationer av tr\u00e4kar som murar och kajer var byggda p\u00e5. Vi arbetade b\u00e5de p\u00e5 \u00f6stra och v\u00e4stra linjen. Vi kunde d\u00e5 ge oss iv\u00e4g hastigt. Det kunde g\u00e4lla en b\u00e5t som blivit l\u00e4ck eller en dammlucka vid n\u00e5gon kraftstation som man ville ha hj\u00e4lp med \u00f6ver en veckohelg. Det var inte s\u00e5 l\u00e4tt med dykare d\u00e5 och namnet grodman var inte uppfunnet. Jag kamperade tillsammans med dykare Sj\u00f6berg till 1930, med undantag f\u00f6r v\u00e4rnpliktstiden och seglationss\u00e4songen. 1928 sk\u00f6tte jag sluss och fyrar vid T\u00e5torp. Jag hade i min enfald sagt att brovakt var det sista jag skulle bli. \u00c4nd\u00e5 blev det s\u00e5. Det fanns inte s\u00e5 mycket att v\u00e4lja p\u00e5 under 20-30 talen.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Jag hade en g\u00e5ng tidigare vikarierat p\u00e5 en \u00e5ngb\u00e5t n\u00e5gra resor G\u00f6teborg-V\u00e4ttern. Det var d\u00e4r jag tr\u00e4ffade Julia, som var restauratris ombord. Vi gifte oss 1930 och flyttade till Kungs-Norrby bro p\u00e5 Borensbergs avdelning, \u00f6stra linjen, d\u00e4r jag f\u00e5tt anst\u00e4llning som brovakt. Julia hade farit med kanalb\u00e5tarna i m\u00e5nga \u00e5r, s\u00e5 hon kunde ju kanalen hon ocks\u00e5. Ja, s\u00e5 b\u00f6rjade det som det hade slutat nio \u00e5r tidigare vid T\u00f6reboda, men n\u00e5gon kanalpost f\u00f6rekom inte nu, och vallade kor gjorde vi inte. Men kor hade vi, och vi var de sista av vaktarna som hade kor. V\u00e5r flicka Inga f\u00f6ddes och v\u00e4xte upp vid Kungs-Norrby och hon blev tidigt van vid att passa telefon och hj\u00e4lpa till med jobb som f\u00f6rekom. Jag var f\u00f6r det mesta p\u00e5 n\u00e5got jobb vid kanalen. P\u00e5 vintrarna var det ofta strandskolning eller arbete i slussarna, mest vid Borenshult. Det var kylslagna arbetsplatser, s\u00e4rskilt d\u00e5 Borenshult n\u00e4r \u00f6stan stod in fr\u00e5n Boren. P\u00e5 sommaren fick vi planka broar, utf\u00f6ra en del husreparationer, rensa bigravar, sp\u00e4nta l\u00e4ckor i kanalbankarna, vi var lite allroundm\u00e4n.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Den st\u00f6rsta sensationen som intr\u00e4ffat under min tid p\u00e5 \u00f6stra linjen h\u00e4nde i april 1931 d\u00e5 Juno p\u00e5 sin f\u00f6rsta resa f\u00f6r \u00e5ret gick r\u00e4tt igenom slussportarna vid S\u00f6derk\u00f6ping. D\u00e5 blev det br\u00e5ttom. D\u00e5 fick man huvudstupa iv\u00e4g. Det fanns reservportar i Motala, som fraktades dit, men de passade inte riktigt, utan m\u00e5ste \u00e4ndras en del. Det kom an p\u00e5 att slussen i S\u00f6derk\u00f6ping hade byggts om en g\u00e5ng och d\u00e5 hade det blivit andra m\u00e5tt. Men p\u00e5 9 dygn var det klart s\u00e5 att b\u00e5tarna kom fram igen. De sista \u00e5tta \u00e5ren sk\u00f6tte vi \u00e4ven bron vid N\u00e4s. Jag slutade min anst\u00e4llning vid kanalen 1969.<\/p>\n\n\n<style>.kb-image516_afb63d-2c .kb-image-has-overlay:after{opacity:0.3;}<\/style>\n<div class=\"wp-block-kadence-image kb-image516_afb63d-2c\"><figure class=\"aligncenter size-medium_large\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"768\" height=\"1079\" src=\"https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3460-768x1079.jpeg\" alt=\"\" class=\"kb-img wp-image-1430\" srcset=\"https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3460-768x1079.jpeg 768w, https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3460-213x300.jpeg 213w, https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3460-729x1024.jpeg 729w, https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3460-1093x1536.jpeg 1093w, https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3460.jpeg 1292w\" sizes=\"auto, (max-width: 768px) 100vw, 768px\" \/><\/figure><\/div>\n\n\n\n<h2 class=\"wp-block-heading has-text-align-center\">Alice Carlsson, Vassbacken<\/h2>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Alice Carlsson vid Vassbackens kanalbro \u00e4r kvinnan som jobbar som en karl. Av G\u00f6ta kanalbolags fyrtiotv\u00e5 bro- och slussvakter \u00e4r hon den enda kvinnan, som sj\u00e4lv har ansvaret f\u00f6r en bro. Det ansvaret har hon haft sedan 1958 \u2013 d\u00e5 hon blev \u00e4nka \u2013 och hon har hunnit g\u00f6ra tusentals bro\u00f6ppningar sedan dess, samtidigt som hon fostrat upp tv\u00e5 s\u00f6ner, som nu \u00e4r 22 och 17 \u00e5r gamla.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Sedan \u00e5r 1944 har Alice Carlsson bott vid bron och under den tiden har hon \u2013 medan hennes make levde \u2013 hunnit med att pr\u00f6va p\u00e5 jordbruk vid sidan av bro\u00f6ppningsarbetet. Under flera \u00e5r fanns b\u00e5de kor, h\u00e4star och kaniner i den ladug\u00e5rd, som ursprungligen h\u00f6rde till hennes kanalvaktarestuga vid bron.\u00c5r 1957 s\u00e5ldes alla djuren och kanalbolaget fick mot l\u00f6nekompensation \u00f6verta s\u00e5 v\u00e4l ladug\u00e5rden som tillh\u00f6rande \u00e5kermark. Det \u00e4r inget h\u00e5rt arbete Alice har att utr\u00e4tta, men det kr\u00e4ver i geng\u00e4ld en noggrann passning n\u00e4r kanalen \u00e4r \u00f6ppen f\u00f6r trafik. Det \u00e4r den i regel fr\u00e5n mitten av maj och till mitten av december, s\u00e5 sommarsemester \u00e4r en opr\u00f6vad upplevelse f\u00f6r Alice.Under semesters\u00e4songen p\u00e5 sommaren f\u00e5r hon ist\u00e4llet g\u00f6ra sina h\u00e5rdaste arbetsdagar, f\u00f6r att sl\u00e4ppa fram tusentals semesterfirare vid bron. Omkring 500 bro\u00f6ppningar \u00e4r det normala f\u00f6r juli m\u00e5nad och b\u00e5tarna kommer b\u00e5de bittida och sent. Omkring tio minuter tar varje bro\u00f6ppning och hon f\u00e5r springa \u00e5tskilliga steg f\u00f6r att f\u00e4lla ned bommar \u00f6ver landsv\u00e4gen vid Vassbacken och s\u00e4tta bron i rullning upp mot land, f\u00f6r att sedan \u2013 n\u00e4r en b\u00e5t passerat \u2013 f\u00f6ra tillbaka bron \u00f6ver kanalen och veva upp bommarna.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">De lugnaste arbetsdagarna \u00e4r under s\u00e4songens sista m\u00e5nader med endast ett par bro\u00f6ppningar f\u00f6r lastb\u00e5tar per dag, och p\u00e5 vintern f\u00e5r hon ta sin semester. D\u00e5 kan hon koppla av och g\u00f6ra allt hon inte hunnit p\u00e5 sommaren. Resa bort eller baka bullar utan risk f\u00f6r att de skall br\u00e4nnas vid f\u00f6r en bro\u00f6ppnings skull. Fru Carlsson har f\u00e5tt m\u00e5nga vidbr\u00e4nda bullar under \u00e5rens lopp och hon har f\u00e5tt svettats m\u00e5nga soliga dagar f\u00f6r att sl\u00e4ppa fram solbadande semesterfirare p\u00e5 kanalen. Trots det skulle hon inte vilja byta bort sitt jobb. Hon stortrivs med sin kanalvaktarelott som ger henne \u2013 s\u00e5v\u00e4l som hennes fyrtioen yrkesbr\u00f6der \u2013 inkomster till familjef\u00f6rs\u00f6rjningen.<\/p>\n\n\n\n<h2 class=\"wp-block-heading has-text-align-center\">Dykare Sj\u00f6berg, brovakt 1920 &#8211; 1953<\/h2>\n\n\n<style>.kb-gallery-id-516_1b7c49-60 .kadence-blocks-gallery-item .kb-gal-image-radius, .kb-gallery-id-516_1b7c49-60 .kb-slide-item .kb-gal-image-radius img{border-radius:0px 0px 0px 0px;;}.kb-gallery-wrap-id-516_1b7c49-60.wp-block-kadence-advancedgallery{overflow:visible;}.kb-gallery-wrap-id-516_1b7c49-60.wp-block-kadence-advancedgallery .kt-blocks-carousel{overflow:visible;}<\/style><div class=\"kb-gallery-wrap-id-516_1b7c49-60 alignnone wp-block-kadence-advancedgallery\"><div class=\"kb-gallery-ul kb-gallery-non-static kb-gallery-type-slider kb-gallery-id-516_1b7c49-60 kb-gallery-caption-style-bottom-hover kb-gallery-filter-none\" data-image-filter=\"none\" data-lightbox-caption=\"true\"><div class=\"kt-blocks-carousel splide kt-carousel-container-dotstyle-dark kt-carousel-arrowstyle-whiteondark kt-carousel-dotstyle-dark kb-slider-group-arrow kb-slider-arrow-position-center\" data-slider-anim-speed=\"400\" data-slider-scroll=\"1\" data-slider-arrows=\"true\" data-slider-fade=\"true\" data-slider-dots=\"true\" data-slider-type=\"slider\" data-slider-hover-pause=\"false\" data-slider-auto=\"\" data-slider-speed=\"7000\" data-show-pause-button=\"false\"><div class=\"splide__track\"><ul class=\"kt-blocks-carousel-init kb-blocks-slider splide__list\"><li class=\"kb-slide-item kb-gallery-slide-item splide__slide\"><div class=\"kadence-blocks-gallery-item\"><div class=\"kadence-blocks-gallery-item-inner\"><figure class=\"kb-gallery-figure kadence-blocks-gallery-item-hide-caption\"><div class=\"kb-gal-image-radius\"><div class=\"kb-gallery-image-contain kadence-blocks-gallery-intrinsic kb-gallery-image-ratio-land32 kb-has-image-ratio-land32\" ><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3440.jpeg\" width=\"978\" height=\"667\" alt=\"\" data-full-image=\"https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3440.jpeg\" data-light-image=\"https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3440.jpeg\" data-id=\"1422\" class=\"wp-image-1422 skip-lazy\" srcset=\"https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3440.jpeg 978w, https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3440-300x205.jpeg 300w, https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3440-768x524.jpeg 768w\" sizes=\"auto, (max-width: 978px) 100vw, 978px\" \/><\/div><\/div><\/figure><\/div><\/div><\/li><li class=\"kb-slide-item kb-gallery-slide-item splide__slide\"><div class=\"kadence-blocks-gallery-item\"><div class=\"kadence-blocks-gallery-item-inner\"><figure class=\"kb-gallery-figure kadence-blocks-gallery-item-hide-caption\"><div class=\"kb-gal-image-radius\"><div class=\"kb-gallery-image-contain kadence-blocks-gallery-intrinsic kb-gallery-image-ratio-land32 kb-has-image-ratio-land32\" ><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3441.jpeg\" width=\"980\" height=\"625\" alt=\"\" data-full-image=\"https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3441.jpeg\" data-light-image=\"https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3441.jpeg\" data-id=\"1418\" class=\"wp-image-1418 skip-lazy\" srcset=\"https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3441.jpeg 980w, https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3441-300x191.jpeg 300w, https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/wp-content\/uploads\/2026\/03\/IMG_3441-768x490.jpeg 768w\" sizes=\"auto, (max-width: 980px) 100vw, 980px\" \/><\/div><\/div><\/figure><\/div><\/div><\/li><\/ul><\/div><\/div><\/div><\/div>\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Carl Herman Sj\u00f6berg, f\u00f6dd i Gr\u00f6dinge f\u00f6rsamling, Stockholms l\u00e4n 9 juni 1889. Han b\u00f6rjade som dykare 1907, d\u00e5 som l\u00e4rling vid Neptunbolaget, sedan tog han 1:a dykare- och maskinistexamen vid flottan 1909. Samma \u00e5r var han med och skulle r\u00e4dda fyra man ur ub\u00e5ten \u201dHajen\u201d som l\u00e5g p\u00e5 botten av Stora V\u00e4rtan och p\u00e5 44 meters djup. D\u00e5 var han nere och f\u00e4ste lyftk\u00e4ttingarna i \u00f6glorna och sedan kunde ub\u00e5ten lyftas upp till ytan och de fyra ombord kunde r\u00e4ddas. N\u00e4r Sj\u00f6berg b\u00f6rjade dyka fanns ingen telefonf\u00f6rbindelse utan man hade bara luftslangen och linan och med hj\u00e4lp av linan fick man ge tecken genom att rycka i den. F\u00f6rsta g\u00e5ngen som Sj\u00f6berg var i V\u00e4sterg\u00f6tland var 1914 d\u00e5 han var med och gjorde vattenverksbrunnarna vid Lindholmen i Mariestad och drog vattenledningen under Tidan\u00e5n.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">1920 b\u00f6rjade han arbeta vid G\u00f6ta kanalbolag som brovakt vid Gastorp men hans huvudsakliga uppgift blev att ombes\u00f6rja alla f\u00f6rekommande dykningsarbeten. Medan han l\u00e5g ute p\u00e5 anl\u00e4ggningsarbeten, kajbyggen och s\u00e5dant fick hans hustru Tilda svara f\u00f6r brovaktsysslan. Med tiden fick de ett bitr\u00e4de som hj\u00e4lpte till med bron. F\u00f6rutom olika dykarjobb f\u00f6r kanalbolaget arbetade han \u00e4ven \u00e5t v\u00e4gf\u00f6rvaltningen, d\u00e5 med brounders\u00f6kningar och reparationer. Han hj\u00e4lpte \u00e4ven Televerket och var med d\u00e5 man lade ner koaxidkabeln fr\u00e5n Norrk\u00f6ping till J\u00f6nk\u00f6ping 1948. Den drogs fram \u00f6ver vattendrag och sj\u00f6ar, bl.a. \u00f6ver sj\u00f6n Roxen. Kabeln skulle ner till ett visst djup och om det var sand, grus eller dy s\u00e5 r\u00e4ckte det med att bl\u00e5sa undan det med tryckvatten. I annat fall fick man ta till spade, korp eller hacka. St\u00f6rsta djupet d\u00e4r var 12-14 meter.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Det var ett h\u00e5rt arbete och det kr\u00e4vdes goda kroppskrafter och j\u00e4rnh\u00e4lsa f\u00f6r att st\u00e5 ut. Dykardr\u00e4kten och allt som h\u00f6rde till v\u00e4gde 100 kg men n\u00e4r man v\u00e4l kom ner i vattnet blev det en v\u00e4ldig viktminskning. Dykardr\u00e4kten bestod av gummiimpregnerad\u00a0 twills. Kylan i vattnet var besv\u00e4rlig och m\u00e5nga dykare drabbades av reumatism.\u00a0V\u00e4ttern var en kall sj\u00f6 och d\u00e4r b\u00e4rgade han flera B 17 plan, ett av planen l\u00e5g p\u00e5 30 meters djup. D\u00e5 kr\u00e4vdes dubbla lager underkl\u00e4der och ylletr\u00f6jor, \u00e4nd\u00e5 var det p\u00e5frestande f\u00f6r h\u00e4lsan och kroppen. Sommartid arbetade han oftast utan handskar och skulle man g\u00f6ra en noggrann unders\u00f6kning var man tvungen att arbeta utan handskar oavsett hur kallt det var i vattnet. Ett annat problem var sikten. Den varierade v\u00e4ldigt beroende p\u00e5 vilka djup man arbetade p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">I kanalen d\u00e4r vattnet \u00e4r grumligt blev det svart omkring honom n\u00e4stan med detsamma. D\u00e5 g\u00e4llde det att f\u00f6rst s\u00e4tta sig in i arbetet noga hur saker och ting var konstruerade och veta var de fanns. Ett par g\u00e5nger h\u00e4nde det att luftslangen genom olycksh\u00e4ndelse blev avhuggen. Men man klarade sig bra \u00e4nd\u00e5, det fanns ett visst mottryck och en s\u00e4kerhetsventil och luften som fanns i dr\u00e4kten kunde r\u00e4cka 10-15 minuter. Under f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget var Herman Sj\u00f6berg mobiliserad och tj\u00e4nstgjorde bl.a. som minfiskare. Genom flygspaning hade man n\u00e5gorlunda lokaliserat minorna och sen fick dykarna g\u00e5 ner till botten och klippa vajern som h\u00f6ll minan vid bottenplattan.<\/p>\n\n\n<style>.wp-block-kadence-advancedbtn.kb-btns516_35aaae-6b{gap:var(--global-kb-gap-xs, 0.5rem );justify-content:center;align-items:center;}.kt-btns516_35aaae-6b .kt-button{font-weight:normal;font-style:normal;}.kt-btns516_35aaae-6b .kt-btn-wrap-0{margin-right:5px;}.wp-block-kadence-advancedbtn.kt-btns516_35aaae-6b .kt-btn-wrap-0 .kt-button{color:#555555;border-color:#555555;}.wp-block-kadence-advancedbtn.kt-btns516_35aaae-6b .kt-btn-wrap-0 .kt-button:hover, .wp-block-kadence-advancedbtn.kt-btns516_35aaae-6b .kt-btn-wrap-0 .kt-button:focus{color:#ffffff;border-color:#444444;}.wp-block-kadence-advancedbtn.kt-btns516_35aaae-6b .kt-btn-wrap-0 .kt-button::before{display:none;}.wp-block-kadence-advancedbtn.kt-btns516_35aaae-6b .kt-btn-wrap-0 .kt-button:hover, .wp-block-kadence-advancedbtn.kt-btns516_35aaae-6b .kt-btn-wrap-0 .kt-button:focus{background:#444444;}<\/style>\n<div class=\"wp-block-kadence-advancedbtn kb-buttons-wrap kb-btns516_35aaae-6b\"><style>ul.menu .wp-block-kadence-advancedbtn .kb-btn516_ff0c69-39.kb-button{width:initial;}<\/style><a class=\"kb-button kt-button button kb-btn516_ff0c69-39 kt-btn-size-standard kt-btn-width-type-auto kb-btn-global-fill kt-btn-has-text-true kt-btn-has-svg-false wp-block-kadence-singlebtn\" href=\"https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/\"><span class=\"kt-btn-inner-text\">Tillbaka<\/span><\/a><\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Samuel Roos om Lyrestad Familjen kom till Lyrestad d\u00e4r deras far, Hjalmar Roos blev brovakt 1920. De var \u00e5tta stycken i familjen och bodde i ett rum och k\u00f6k. M\u00e5nadsl\u00f6nen var \u00e5r 1920 41:50 samt fri bostad och ved, en liten bit jord, dessutom fri l\u00e4karv\u00e5rd f\u00f6r familjen ( barn upp till 15 \u00e5r )&#8230;.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"_kad_post_transparent":"","_kad_post_title":"","_kad_post_layout":"narrow","_kad_post_sidebar_id":"","_kad_post_content_style":"unboxed","_kad_post_vertical_padding":"","_kad_post_feature":"","_kad_post_feature_position":"","_kad_post_header":true,"_kad_post_footer":true,"_kad_post_classname":"","footnotes":""},"class_list":["post-516","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/516","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=516"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/516\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3809,"href":"https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/516\/revisions\/3809"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.gotakanalhistoria.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=516"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}