Klockan var fem över midnatt den 30 juni 1956 och ångfartygs AB Göta kanals passagerarbåt Ariadne var på väg in i den övre slussen vid Hajstorp nedre.
Det är en dubbelsluss som totalt lyfter eller sänker båtarna 5,1 meter.
En vajer läggs ut från aktern på en pollare från fartygets babordssida, Ariadne har fortfarande god fart trots att styrman gjort ett kort vevande på maskintelegrafen om back i maskin. Det är fem meter kvar till den framförvarande slussporten och styrmannen ger ännu en gång order om back i maskin.
Istället får han fram från maskinrummet och Ariadne ökar sin fart, fören går in mot styrbords sida i slussen och stäven trycker på mot slussporten som ger vika, den andra porten har då inget att stödja sig mot utan faller ihop.
Vid överparet står vikarierande slussvakten Rune Karlsson beredd att stänga slussporten då Ariadne kommit in i slussen, på motsvarande sida står en ur besättningen.
Då porten gett vika forsar vatten in i slussen och får de övre portarna att stänga sig automatiskt.
Slussvakten kastar sig ner på marken för att inte få portspaken i huvudet. Besättningsmannen hinner inte göra detsamma utan träffas av spaken som kastar iväg honom flera meter och han hamnar i ett buskage. Samtidigt ser Rune hur Ariadne sjunker fort ner genom slussen sen glider hon in i nästa sluss och krossar nästa slussportspar. Det var som en vanlig slussning, fast mycket snabbare beskrev Rune vid ett besök vid slussen 60 år efter olyckan, han trodde att hon skulle tippa framåt men hon sjönk ner och gled fint in i nästa sluss. Det var bara en liten bit av kölen i aktern som hade glidit över slusströskeln kunde man se då hon senare togs upp på slipen.
Rune reste sig snabbt upp och sprang fram till de krossade mellanportsparet. Nu hade Ariadne kommit ut ur slussen och gled vidare i den stora bassäng som är mellan slussarna vid nedre Hajstorp och Riksberg. Styrmannen satte Ariadne på grund mot en lerbank sedan sjösatte man en livbåt och rodde runt fartyget och inspekterade det med ficklampor. Samtidigt ringde slussvakten Harry Magnusson från nedre Hajstorp på kanaltelefonen till slussen vid Godhögen som hade rikstelefon och bad dem i sin tur ringa upp till kanalingenjör Axel Olsson i Hajstorp. Efter rapporten klockan 20.00 på kvällen då man meddelat alla vaktarna vilka båtar som var på väg i kanalen under natten så stängdes linjen så man inte kunde nå mer än den sluss eller bro som låg näst på tur, allt för att ge vaktarna så mycket sömn som vanligt. Efter rapporten stängde kanalingenjören av sin telefon.Därför kunde man inte ringa till ingenjören på kanaltelefonen utan då fick man ringa på rikstelefonen och det var endast slussvakten vid Godhögen som var närmast som hade det.
Olsson hade nog inte riktigt förstått vad som hänt men hade kvickt gett sig ut för att se om det verkligen var sant. Han kom på sin cykel och blev så chockad av det han såg att han bara släppte cykeln och klev av. Han la den aldrig ner eller ställde den mot något, skrattade Rune, när han beskrev alltsammans, han bara klev av. Nedanför slussen var kanalbanken full med vass, mängder med vatten hade runnit över och in i folks trädgårdar. En person som hade sin bil parkerade i svacka hade fått så mycket vatten i motorn att den inte gick att starta. Efter ett tag gick Rune in för att vila sig lite men redan klockan 4 var det någon som stod och skakade i honom. Det var självaste trafikchefen, överste löjtnant Bo Klint som kommit åkandes från Motala och nu började hårda förhör om själva händelsen. Klint ville få klart för sig att olyckan inte var kanalbolagets fel.
Ariadne slussades ner för de tre slussarna vid Riksberg och gick sen vidare till Godhögen där hon låg till sent på lördagskvällen då hon efter en inspektion fick klartecken att gå vidare mot Göteborg. Passagerarna hade då redan körts med buss till Sjötorp där Diana fanns och var på väg mot Stockholm. Hon fick nu vända åter till Göteborg.
Redan klockan 6 på morgonen satte man igång med att reparera slussen. 25 man arbetade i treskift. Ett högportspar hade man liggandes i Östergötland men nederparet fick nytillverkas. 12 dagar senare, snabbare än beräknat, kunde man så släppa på trafiken igen och klockan 21 på kvällen slussades lastbåten Vieille Montagne III ner.
Tidningsklipp om olyckan
En i Göta kanalverks historia dess bättre ganska ovanlig olyckshändelse inträffade natten mellan fredag och lördag kl 0.05 då rederiaktiebolagets passagerarbåt s/s Ariadne forcerade de båda slussarna vid Hajstorp nedre. Vid ingången till den övre slussen har på grund av antingen felgivning eller missuppfattad order maskinen satts på gång framåt i stället för backslag, vilket resulterade i att båten med god fart rammade slussens andra portpar, som icke kunde stå emot denna påfrestning utan sprängdes. Med ytterligare fartökning genom det påskjutande vattnet rände Ariadne genom nästa sluss vars portar var en enkel sak att fullständigt smula sönder. Det hela gick på endast några sekunder så de ombordvarande hade ingen möjlighet att fatta den överhängande fara de svävat i, förrän allt var över. Man kan inte bortse ifrån att om Ariadne kapsejsat, då den kommit ut ur slussen i nedanför liggande bassäng, hade säkerligen även människoliv bland passagerare och besättning gått förlorade. Som väl var blev endast materiella skador följden av den vådliga forsfärden. Ariadne klarade sig egendomligt nog ganska helskinnad undan. Endast några smärre småbucklor och färgavskrapningar kunde konstateras, då hon lyckligt och väl låg förtöjd vid Godhögens sluss, där de första undersökningarna om olyckan gjordes.
För Passagerarnas del blev det ofrivilliga uppehållet i Hajstorp ej så långt, då bolagsledningen snabbt ordnade busstransport till Sjötorp, där embarkering på passagerarfartyget s/s Diana skedde, och lustresan fortsattes till Göteborg. Ariadne fick kvarligga till fram på lördagskvällen, då även hon fick fortsätta sin resa.
På kanalslussen blev däremot skadorna avsevärda. Det var två slussportspar, som helt blev demolerade, bortslitna från sina fästen och utkastade i kanalen. Härtill kommer även fullständig skada på rundståndarna i slussväggen med tillhörande ankarjärn, portarnas dragbommar med portspakar. Vid olycksplatsen kunde även en del skador på själva slussväggarna konstateras. Det var sålunda ett par ganska renskrapade slussar vid Hajstorp omedelbart efter olyckshändelsen. En följdolycka hade även kunnat inträffa på landbacken om ödet visat sig ogunstigt. Tjänstgörande slussvakten Rune Karlsson och en besättningsman från Ariadne stod vid var sin portspak i avsikt att, då Ariadne kommit in i slussen, stänga övre portparet. Då olyckan inträffat och vattnet från kanalen ovanför slussen med stor kraft strömmade genom den nu frilagda slussen, sögs övre portparet med, vilket resulterade i att dragbommarna hastigt började rotera. Slussvakten hade nog sinnesnärvaro att kasta sig ned på marken, men besättningsmannen hann ej med denna självbevarelseåtgärd utan fick ett hårt slag av spaken som kastade honom flera meter bort. Tack vare att han tydligen stod alldeles intill spaken undkom han med en mindre kontusion. Hade slaget träffat efter ett varvs rotation av spaken, hade en svårare olycka ej kunnat undvikas.
Olyckan vid Hajstorp för det med sig att kanaltrafiken under en tid av minst två till tre veckor får ligga nere, vilket innebär, förutom kostnaderna för reparationen av slussarna, även direkta förluster genom uteblivna klarationer för Göta Kanalverk samt frakter för båtar i trafik. Åmmebergsbolaget som är permanenta trafikanter Rödesund – Sjötorp, får det under denna tid nog så besvärligt. Man har projekterat med antingen omläggning av trafiken till Norrköping eller också transport av malmen med bil till Otterbäcken och därifrån med båt till Belgien. De på förhand bokade turistresorna med Göta Kanalbolags båtar har måst läggas om. Detta har skett på så sätt att passagerarna från Göteborg transporteras med tåg till Töreboda, varefter kanalbåtarna ombesörjer färdsättet som vanligt.
De ovannämnda anordningarna torde såvitt veterligt, ej föranleda någon förändring i SJ:s tidtabeller utan Ångfartygs AB Göta Kanal lär få anpassa de blivande turerna i anslutning till gällande tidtabeller. De i Göteborg stationerade Göta Kanalbolags fartyg går nu runt svenska kusten till Mem och upp i östgötadelen av Göta kanal, samt vidare till Töreboda, där utväxling Tåg – båt sker.
Slussport i Hajstorp var under all kritik
Töreboda: Reparationsarbetet av de båda slussportar i Hajstorp utanför Töreboda, vilka sprängdes av Ångfartygs AB Göta kanals ”Ariadne” på grund av en felmanöver natten till lördagen, kommer att forceras för att om möjligt minska den beräknade reparationstiden på ungefär tre veckor. Enligt överstelöjtnant Bo Klint i Motala torde kostnaderna bli omkring 80.000 kronor.
En fartygsbefälhavare, som gör två resor i veckan genom Hajstorps slussar, uppger att den mellersta slussporten var gammal och rutten, sned och lappad. På ovansidan var det ett hål på omkring en kvadratmeter, vilket var lappat med spontade bräder. Hade porten varit fullgod hade olyckan troligen aldrig hänt och undren inga förhållanden fått den omfattning, som den nu fick, säger kaptenen.Det har uppgivits att portarna är av gjutjärn, men det fanns endast gjutjärnsspant på c:a 2 – 3 tums plank och dessa plank var ruttna, uppger han vidare. Bultarna hängde lösa. Häromdagen hade hela besättningen på kaptenens båt stått och sett på slussningen genom Hajstorps nedre och undrat, hur länge den gamla mellersta porten skulle stå rycken.
Olyckan får givetvis stora ekonomiska konsekvenser för bl. a. Ångfartygs AB Göta kanal, som enligt platsbeställningarna väntade sig en god säsong. Den i gårdagens G – P omnämnda omläggning av trafiken torde medföra minskning i passagerarantalet, men man hoppas att den skall bli av liten omfattning.
Allvarliga protester från kanalverket:
Portarna var i bästa skick
Portarna vid Hajstorpsslussarna var i bästa skick, och jag är verkligen upprörd över att man kan påstå något annat, säger överstelöjtnant Bo Klint i Kanalverket. En befälhavare på en kanalbåt har i en tidningsartikel förklarat att mellersta porten var rutten, hängde snett och var lappad. Det förefaller vara ett försök att kasta skulden på kanalverket, och vi känner oss synnerligen illa berörda säger överstelöjtnant Klint.
Ingenjör Axel Olsson, som i 40 år haft hand om och skött Hajstorpsslussarna säger:- Det finns inte ett sant ord i påståendena. Jag är både ledsen och förvånad över att någon kan säga något så helt orimligt. Det sägs i artikeln att det fanns ett hål som var lappat med spontade bräder. Det är visserligen riktigt men har ingen som helst betydelse för portens hållfasthet. Det berodde på att ett fartyg kört bogsprötet genom porten – en inte ovanlig händelse – så att ett litet hål uppstod. Det påstås att plankorna var ruttna och att bultarna satt löst, men det är helt fel. Dessutom säger befälhavaren att om portarna varit i fullgott skick skulle olyckan fått mindre konsekvenser. Det är nonsens. Ett tungt fartyg som går med full fart representerar en mäktig rörelseenergi, för vilken även gjutjärn fullständigt krossas.
Ingenjör Olsson har nu också hand om uppbyggnaden av de nedkörda portarna. Man räknade först med en arbetstid på tre veckor, men forcerar nu och hoppas att det skall gå något fortare. Man arbetar i tre skift med 25 – 30 man.Några skadeståndsanspråk från passagerare eller företag som lidit förluster genom försenade transporter har ännu inte hörts av, vare sig hos Göta kanal – rederiet eller hos Kanalverket. På rederiet har man nu fullt upp att göra för att kunna placera om passagerare och erbjuda dem bästa möjliga ersättning för en fullständig resa.
Slussen vid Hajstorp öppnas
Måndagen den 9 juli
Redan på torsdag natt räknar man med att ha slutfört arbetet med de raserade slussportarna vid Hajstorp och därmed åter kunna öppna kanalen för trafik. Det innebär att man kan öppna kanalen drygt en vecka tidigare än man från början vågade hoppas på.
Arbetet har gått bättre än väntat, omtalar arbetsledaren, kanalbyggmästare, ingenjör A. Olsson, Hajstorp. Vi räknade med att behöva minst tre veckor på oss för att få allt klart, men nu ser det ut som om vi skulle kunna öppna kanalen igen natten mellan torsdag och fredag. Vi har jobbat i precis 12 dygn då och hela tiden kört med treskift. Det ansåg vi oss tvungna till och det har ju nu också givit fint resultat.Två portar hade kanalbolaget i reser och dessa fick hämtas från kanalens östgötadel. De resterande två portarna har man sedan byggt vid Hajstorp. Att arbetena har kunnat forceras så att kanalen blir trafikabel så pass snart efter den svåra olyckan, då ”Ariadne” gick igenom slussportarna vid Hajstorp nedre hälsas med stor tillfredställelse av den mängd trafikanter, som denna sommar begagna sig av Göta kanals Västgötadel. Detta gäller såväl den tyngre godstrafiken som passagerarfartygen.
Göteborgs-Tidningen 12/7 1956
Sjöfartsnytt från Töreboda
Efter den tillfälliga omläggning av turisttrafiken å Göta kanal, som föranletts av olyckan vid Hajstorp, kom vid 22-tiden i tisdags kväll passagerarångaren Astrea och lade till vid Töreboda kaj. De 37 passagerarna tillbringade natten ombord. Som vanligt representerade de ett flertal olika nationaliteter. Där fanns bl. a. danskar, finländare, engelsmän, amerikaner och sydafrikaner. På onsdagens morgon fick passagerarna embarkera en buss, som förde dem genom Västergötland ned till Göteborg. Under färden gavs tillfälle att bese Varnhems klosterkyrka, Skara med dess domkyrka samt Trollhättan, där även en del anläggningar besågs. På sistnämnda plats intogs middag på stadshotellet, och på aftonen skedde ankomsten till Göteborg. Från Göteborg avgick på onsdagens morgon en annan buss med passagerarna till den fullbokade uppgående turen. Den följde samma route i omvänd ordning. Middagen intogs å Hotell Billingen i Skövde, och på kvällen kunde passagerarna ta sina hytter i besittning ombord på Astrea, som på torsdagens morgon avgick mot Stockholm. Befälhavaren är kapten Vidar Carlsson, som i början av 20-talet under en följd av år var bosatt i Töreboda. I onsdags kväll kom Diana till Töreboda efter att ha gått runt ostkusten från Göteborg till Söderköping på 2 dygn och 5 timmar. Befälhavare är kapten Nils Westin, som nu gör sin 35:e säsong på Göta kanal. Diana kommer att avgå lördag morgon kl 6.30 med ett 40-tal passagerare, som under fredagens lopp gör resan Göteborg-Töreboda pr buss. Nästa båt blir Wilhelm Tham som också gått runt ostkusten. Arbetet med att reparera slussportarna i Hajstorp, som pågår i tredubbla skift, torde möjligen bli klart tidigare än vad som från början beräknats. Arbetsplatsen inspekteras på torsdagen av överstelöjtnant Klint i kanalbolaget.
Göteborgs – Posten onsdagen den 18 juli 1956
Uppgift står mot uppgift om ”Ariadnes” Slussolycka
Uppgift stod mot uppgift rörande orsakerna till slussolyckan med Göta Kanals ”Ariadne” i Hajstorps nedre slussar i juni vid sjöförklaringen på Göteborgs rådhusrätt under tisdagen. Styrmannen som hade bryggvakten och rorsmannen förklarade att någon fram – manöver ej slagits på ”Ariadnes” maskintelegraf före kollisionen med slussporten, medan folket i maskin, maskinisten och eldaren lika bestämt hävdade att sådan fram – manöver beordrats och även utförts. Var sanningen ligger står alltså i vida fältet, och sjöförklaringen kunde sålunda ej ge besked.Det framkom vidare att så gott som samtliga av de ombordanställda på ”Ariadne” var ytterst oerfarna i kanalfart, de hade med något undantag endast gjort en resa.
Styrman Bo Eriksson som hade befälet när ”Ariadne” gick in i Hajstorps sluss omtalade att såväl han som övriga ombord varit fullt nyktra vid tillfället. Han hade fått anvisningar av den ordinarie befälhavaren hur han skulle ta sig in i slussen men hade ej tagit del av kanalbolagets reglemente. När han kommit in i slussen hade han först slagit en halvbackmanöver och sedan när han märkte att fartyget i stället fick framfart en fullbackmanöver. På ordförandes assessor Ohlsons fråga förklarade han sig bestämt övertygad om att han utfört dessa manövrar.
Hon skar genom slussportarna som en kniv och gled med ett skrapande ljud över slusströskeln. ”Ariadne” liksom red på vattenmassorna som strömmade ned från slussen. Jag trodde knappt det fanns någon botten kvar och satte henne därför omedelbart på grund. Det var det enda att göra. Det var tur att det gick som det gick.
Styrmannen omtalade vidare att när han märkte vad som höll på att hända ropade till matrosen i aktern som sysslade med wiren att hålla an denna. Strax efteråt sprang wiren. Den förliga wiren var ännu ej fastsatt. Avståndet till porten före manövern uppskattade styrmannen till 3 – 4 meter. Anledningen till att han slagit den första backmanövern var att han vill vara försiktig. Befälhavaren hade sagt att han hellre skulle stoppa maskin och hala båten fram för hand. Rorsmannen Sture Pettersson var också säker på att styrmannen slagit en fullbackmanöver. Han hade själv sett det på maskintelegrafen. Han ansåg det uteslutet att styrmannen skulle ha kunnat göra en fram – manöver. Det var ytterst lite att gå på. På särskild fråga bekräftade Pettersson att det tidigare förekommit tillbud i kanalen under uppresan men sådant händer ofta i kanalfarten och torde ej kunna undvikas.
Av rakt motsatt uppfattning var emellertid maskinisten Bent E. Andrén som haft vakten i maskinrummet. Det var hans första kanalresa. När man kommit in i slussen hade Andrén fått en backorder från bryggan, det var mest som ett kort vispande, något som ej är ovanligt. Sedan blev det sakta och stopp, samt plötsligt en order om halv – full fram. Ordern utfördes och strax efteråt kom full – backordern. Maskinisten påpekade att frammanövern dock var mycket kort. Strax efteråt rusade vatten in i maskinrummet genom en ventil, varvid eldaren Erik Näslund skyndade bort till pannan för att stänga om fyren. Det var Näslund som på Andréns uppmaning stått vid maskintelegrafen och tagit emot orderna medan Andrén skötte själva maskineriet. Han hade hört Näslund muttra något vid fram – manövern men ej fått klart för sig vad han sade.
Eldare Näslund bekräftade Andréns uppgifter om frammanövern. De hade båda trott att ”Ariadne” varit förbi slussarna. En lättmatros hördes om hur det tillgått när wiren i aktern sprängdes och en slussvakt omtalade att fartyget haft rätt god framfart när den oväntade manövern slagits. En byggnadsingenjör hos kanalbolaget redogjorde för slussportarnas konstruktion och nuvarande beskaffenhet. Han hävdade att den ej varit i sämre stånd än andra slussportar, men ett litet hål hade uppstått till följd av att en motorseglare tidigare ränt in bogsprötet i porten. Detta hade provisoriskt tätats. Ingenjören företedde ett utsågat trästycke från slussporten. På särskild fråga upplyste ingenjören att kanalen och dess anläggningar inspekteras ett par gånger om året. Den står ej under någon statlig tillsyn.Från kanalrederiets sida hävdades att slussporten var i dåligt skick och att underhållet eftersattes.
Vid sjöförklaringen närvaro förutom ordinarie befälhavaren Sven Filipson Sandström och ombud för parterna även representanter för Göta Kanalbolag och för sjöassuransen.
Ivar Johansson, Brovakt Gastorp. Lars Österlund, Slussvakt Godhögen. Olle Eklind, Slussvakt nedre Norrkvarn. Lennart Wallgren, Vikarie. Birger Gustavsson, Slussvakt Riksberg. Karl Bergkvist, Smed Hajstorp. Morgan Eklind, Brovakt Rogstorp. Helge Sköld, slussvakt Tåtorp. Lage Hermansson. Olof Jansson , Snickare, dykare, Mårby. Per-Åke Österlund reparatör, Godhögen. Herbert Karlsson, Sjötorp 4-5 sluss. Harry Magnusson, slussvakt nedre Hajstorp. Erik Andersson, slussvakt övre Norrkvarn. Gottfrid Qvick, Hajstorp. Gustaf Thörn, Sjötorp. Karl Högberg, slussvakt övre Hajstorp. Sigurd Lindberg, Höglunda. Hjalmar Hermansson, slussvakt Sjötorp 6. Gottne Hermansson. Einar Gustafsson, brovakt Rotkilen. Sigurd Larsson, brovakt Töreboda. Rune Karlsson, Tåtorp. Egon Wilsson, Brovakt Lyrestad . Gunnar Gustafsson, snickare. Axel Olsson, kanalingenjör och kanalbyggmästare.