Bandyn i Sjötorp föddes redan kring förra sekelskiftet. Det var sjömän som vintertid gick i land och ägnade sig åt den fartfyllda leken på isen. Intresset för sporten stegrade kring 1915. Den 2 mars 1919 antog ”Sjötorps Idrottsklubb” formella linjer. Den första verksamhetsberättelsen konstaterar ett ökat intresse för fotboll och en önskan om allmän idrott på programmet. Om bandyn nämns inget det första året, men i början på 1920-talet börjar det figurera referat från vänskapsmatcher i bandy, och i detta sammanhang nämns Sjötorps BK. Ur en rikstidning 1927 skrivs följande:
”Målrekord för svensk bandy sattes i söndags i Sjötorp. En kombination från Gullspång och Otterbäcken gästade Sjötorps BK. Trettiofem mål mot noll vann hemmalaget med efter sexton mål i första halvlek. Blodbadet gick av stapeln på en bana på Göta Kanal”.
Ibland gick det hett till. I en match i lergropen i Töreboda, när Sjötorp var på besök, slog ”Springarns-Erik” ner ”Lille-Karlssons Bertil” på uppvärmningen. Det var naturligtvis inte avsiktligt som lagkamraten träffades, men Bertil ruskade på sig och spelade matchen trots en lättare hjärnskakning. När ”Pettera-Oscar” fanns med hände det att han mitt under matchen kunde ses med pipan i mun. Det gällde ju att ta små andningspauser ibland.
De flesta matcherna spelade på kanalen, och energiske ledaren Sam Ljungström följde spelet från sin kiosk i pensionatet. Han var nämligen för nervös för att våga stå vid planen. Ibland flyttades matcherna till sjön, och en DM-final mot Villa spelades i Otterbäcken. Sjötorp vann med 4-0. Det var ofta heta derbyn mot MAIF, MBK och Hajstorp. 1934 vann Sjötorps BK Norra Skaraborgsserien, och därefter spelade Sjötorp mestadels i Västgötaserien. 1935 togs bandyn upp på allvar i IF Weimer i Lyrestad och derbymatcherna mellan de båda lagen var stora höjdpunkter.
Med tiden fick de båda bandylagen svårt att rekrytera spelare och en sammanslagning mellan Sjötorps BK och IF Weimer diskuterades. Efter bandysäsongens slut 1945 beslutades att bandysektionen i IF Weimer skulle gå samman med Sjötorps BK för att bilda en förening, det gjordes i maj 1946. Då bildades Lyrestad – Sjötorps Idrottsförening, som förkortades LS. Utskrivet blev sedan namnet Elless Idrottsförening. Till första ordförande valdes David Karlsson.
David Karlsson var den som i mångt och mycket byggde upp bandyn i Elless. En eldsjäl som aldrig såg några problem utan istället möjligheter. Han gav aldrig upp. Hans slogs både för föreningen och för sina ideal. I första hand handlade det om att ta hand om bygdens ungdomar. Alla skulle få vara med och spela. 1972 utsåg Svenska Bandyförbundet honom till årets ungdomsledare i Sverige. Han fick ett resestipendium för 750 kronor. David uppskattade utmärkelsen, men hade annars inget övers för pengar i idrotten. Idrottens grundmening, ansåg David, är att hålla på med för att det är roligt och inte för ekonomisk vinning. Pengarna förstör idrotten. David fick hedersuppdraget att arrangera en junior-VM match i bandy och trots svåra väderbetingelser klarade han både det och ytterligare någon juniorlandskamp.
Man spelade på både kanalens is men också på en liten sjö som låg mellan Sjötorp femte och sjätte sluss, Fisklösen. Att spela på Fisklösen innebar stora påfrestningar. Isen höll inte för några maskiner så banan plogades med häst. Vid något tillfälle hände det att isen brast och hästen gick igenom. På senare tid fick man en riktig bandyplan men det kunde uppstå problem med isen även där. Det kunde vara tunn is och nysnö. Då fick David samla ihop folk som kunde hjälpa till att handskotta hela banan. Ibland hade David skidor på sig och drog ut slangar för att spola den knottriga isen, därför att den inte höll att gå på. Förutom bandyn så hade David två livsmedelsaffärer och var kommunalpolitiskt engagerad och var aktiv i kyrkliga sammanhang.
Fisklösen
Kanalen var länge bandyns hemvist men eftersom båttrafiken var igång fram till jul blev det allt svårare att klara matcherna på kanalisen. När Elless bildades kom också kravet på en ny bana och den 8 oktober 1946 kom frågan om en bandybana på Fisklösen upp för första gången. Det infordrades anbud på sprängning och schaktning vilket var nödvändigt. 28 oktober samma år skrevs kontrakt mellan Elless och Hjalmar Persson om sprängning och bortkörande av materialet, vilket skulle vara klart 1 december till en kostnad av 2000 kronor. Två år senare var det dags för belysning på Fisklösen. Framdragning av el skulle kosta 2 800 kronor.
1950 beslutades att banans mått 100 x 50 meter skulle utökas och belysningen skulle förbättras. De största problemen på Fisklösen var vassen och snön. Ibland fick matcher flyttas till kanalen eller sjön. 1958 beslutades om att arrendera mark av Domänverket och den 11 januari 1959 invigdes den nya bandygrytan. Ändå tvingades man att spela en del matcher på kanalen eller sjön. På 1970-talet diskuterades om en konstfrusen bana och man hade möte med Otterbäckens BK, Hajstorps Sportklubb och Sport och man bildade en isbanekommit’e.
Någon konstfrusen bana blev det emellertid inte den gången utan istället beviljades Elless 1976 ett bidrag på 706 000 kronor till upprustning av bandybanan. Banan byggdes om från en bandygryta till en landbana. Samma år spelade Elless kval till Allsvenskan. 1977 stod den nya banan klar. 1982 var det dags för kval till Allsvenskan igen, man vann mot Hälleforsnäs med 4-3 men förlorade mot Vänersborg och Nässjö.
1983 väcktes tankarna på en konstfrusen bana igen men ingenting hände. 1986 beslutade styrelsen att lägga ett bud på Ullevis konstfrusna anläggning på 210 000 kronor. Trots att kommunen säger nej till borgenslån, genomförs köpet. I början på 1987 kallas till stormöten i Lyrestad och Sjötorp, och i augusti transporterades anläggningen hem från Göteborg. 1988 beslutar kommunen att inte ställa sig bakom en konstfrusen bana och den 9 juli 1989 annonserades anläggningen ut.
2011 avvecklar man bandylaget.
Hajstorps Sportklubb
Hajstorp Sportklubb bildades den 14 september 1932. Det hade spelats bandy på kanalen vid Hajstorp ett par år innan men nu beslutade man sig för att bilda en klubb. Vid ett sammanträde den 2 december 1932 beslutade man att ”dom gamla målburarna skulle tillfalla den nya föreningen”. Man beslutade också om att inköpa tre stycken bollar.
Vid Hajstorp är kanalen väldigt bred och var en väldigt bra plats för att spela bandy. Två personer utsågs att tala med kanalingenjör Olsson om att få tillstånd att spela på kanalen. Man skulle också ta inträde för matcherna så därför inköptes 1000 inträdesbiljetter i fem olika färger. Även 100 affischer beställdes.
Men Hajstorp Sportklubb spelade inte bara bandy, 1933 bildade man Allmänna Idrottssektionen och samma år bildades en fotbolls Sektion. 1935 började man med terränglöpning. 1958 bildades Ungdomssektionen och 1962 bildades Juniorlaget. 1984 bildades Damlaget som redan 1991 var på väg mot Allsvenskan.
Med tiden lämnade man kanalisen och fick en ny bandybana inne i Töreboda vid Töreshov. Under 1979 och och en bit in på 1980 – talet var Hajstorps verksamhet lika stor som Villa. Man hade A, B och C lag.
Det som var fint med Hajstorp Sportklubb var att där fick alla vara med. De som inte platsade i ishockey blev välkomna att spela bandy. Det var trångt i omklädningsrummet och när ett gäng hade tränat klart så kom nästa. Lamporna över bandybanan lyste så gott som dygnet runt. När det inte tränades eller spelades matcher så jobbade man med isen. Det fanns ett par stycken riktiga eldsjälar som la all sin fritid vid bandybanan.
En av dem var Bengt Kramer. Han började spela i pojklaget 1958 och det blev två år där. Sedan tog han klivet upp i juniorlaget för att efter några år spela i A-laget ett par säsonger. Under tiden i A-laget var han ledare för de yngre pojkarna plus att han så småningom tog över som materialförvaltare. I drygt 30 år jobbade han för klubben. Allt från att vara ledare till att sköta materialen, slipa skridskor och spola is.
Bengt jobbade hos sin far som hade en mekanisk verkstad i Fredsberg men när det blev vinter och bandysäsongen drog igång tog han ledigt. Det uppskattades inte alltid av hans far som tyckte att han behövdes i firman. Bengt jobbade även på ett företag i Skövde i tolv år, men det var samma sak där. På vintern tog han ledigt.
Under många år spelade man på kanalen vid Hajstorp men även på flera sjöar, bland annat på Tjärbrukssjön i Slätte. Under åren från att man lämnade kanalen i Hajstorp och tills man fick en bandybana på Töreshov i Töreboda så spolade man is på Töreshovs stora fotbollsplan. Men det gick inte att hålla is så efter några år gav man upp. Detta var omkring 1965 och man spelade åter på Tjärbrukssjön. Man körde ner med traktor och lastade av målburar och annat som skulle användas.
Vid ett tillfälle spelade man en match i Sjötorp och det var mildväder och den ordinarie bandybanan höll inte. Istället sågade man upp ett stort isflak på 100 x 60 meter i hamnen på Göta kanal. När det var gjort så flöt isen upp några centimeter och därefter kunde isen skrapas fri från vatten. Hajstorp vann mot Elless med 4-3.
1989 slutade Bengt med bandyn. Han tröttnade på de dåliga vintrarna. Det gick mycket tid både på kvällen och natten för spola is. På morgonen när de kom upp till bandybana var det en stor sjö. Det var helt enkelt omöjligt att bedriva bandy under flera år varför han tröttnade.
Hajstorps Sportklubb är verksam än idag och samarbetar med Otterbäckens BK.