Rederiet bildades 1869 under namnet Motala Ströms Ångfartygs AB kapten Erik Bernhard Thorsell tillsammans med bland annat bryggare Carl Fredrik Nordh, kamrer Otto Murray och ingenjör Johan Adolf Nordstedt. Man köper ångfartyget Motalaström och startar trafik på Göta kanal, traden Stockholm – Motala – Göteborg. 28 februari 1888 går man ihop med Göta Kanal Trafik AB, Motala och övertar då deras fartyg. Man byter samtidigt namn på rederiet till det mer passande Ångfartygs AB Göta Kanal.

18 juni 1914 tar man över rederiet Ångbåts AB Jönköping – Stockholm och deras fartyg. Man bedriver nu trafik både på traden Stockholm – Göteborg och traden Stockholm – Jönköping. 1918 säljs aktiemajoriteten i rederiet till ett konsortium med Ångfartygs AB Tirfing (Dan Broström), Göteborg och Stockholms Rederi AB Svea, Stockholm i spetsen. Man börjar samtidigt använda sig av det numera så kända skorstensmärket bestående av en gyllenesköld med en blå våglinje. 1919 flyttar huvudkontoret till Göteborg vilket också blir fartygens hemmahamn. 1939 lägger man ner trafiken på Jönköping. 1947 överlåter Stockholms Rederi AB Svea, som nu är den helt dominerande aktieägaren, hela sitt aktieinnehav till ett konsortium bestående av kaptener från kanalbåtarna.

Vid en extra bolagsstämma den 21 december 1956 beslutas att rederiet ska gå i likvidation vid årsskiftet. Man har då en skuld på ca. 1 miljon kronor. Juno, Diana och Wilhelm Tham säljs av konkursförvaltaren till skeppsredare Helge Källson i Lidköping som startar Rederi AB Göta Kanal som ett dotterbolag till Erik Thun AB (Thunbolaget). 1986 tar Helge Källsons dotter Britmari Brax över ledningen. 2001 övertas rederiet och fartygen av Strömma Turism & Sjöfart, Stockholm.

Passagerarfartygen

MOTALASTRÖM

Motalaström var ett ångfartyg byggt 1855 av Motala Varf i Norrköping. Namnet skrevs ursprungligen Motala Ström och senare Motalaström.

Fartyget levererades 1855 från Motala Warf i Norrköping till Nya Ångfartygs Bolaget i Norrköping. Fartygets varvsnummer var 51. Skrovet var av järn. Fartyget var ursprungligen byggt endast för lasttrafik och utrustat med en tvåcylindrig ångmaskin, maskin nr 120, om 30 nom hk från Motala Verkstad i Motala.

Då västra stambanan 1862 stod färdig hela sträckan Göteborg-Stockholm, var fartygets redare Ludvig Ringborg en av de som kände oro för att järnvägen skulle konkurrera ut passagerartrafiken på Göta kanal. Befälhavaren på Motalaström, kapten Erik Bernhard Thorssell, trodde på möjligheten att fortsätta trafiken på kanalen om den kombinerades med passagerartrafik.

Det skulle visa sig att kapten Thorssell fick rätt. Under 1870-talet kom turisttrafiken igång på Göta kanal. Järnvägen blev ett komplement snarare än en konkurrent. Många utländska turister, främst från Amerika, valde båda sätten att färdas. Han grundade 27 februari 1869 rederiet Motala Ströms Ångfartygs Aktie Bolag som blev grunden för dagens Rederi AB Göta Kanal. Med Motalaström bedrevs trafik mellan Stockholm och Göteborg med passagerare och lättare styckegods.

Sedan Motalaström 1868-69 byggts om till ett kombinerat last- och passagerarfartyg fanns på fartygets däck en stor salong, den sk bondsalongen, och akterut en stor matsal. Båda upptog fartygets hela bredd så att utvändiga gångar inte fanns mellan fartygets överbyggnad och dess skrovsidor. Fartyget fick därigenom ett ovanligt utseende som medförde att det av folkhumorn kallades ”spårvagnen”.

Fartyget hade nu 48 hyttplatser varav 20 för första klass, 16 för andra klass och 12 för tredje klass. Hon fick även en ny ångmaskin om 30 nom. hk.  Fördäcket överbyggdes vid Lindholmens varv i Göteborg 1872.

1881 moderniserades fartyget vid Bergsunds mekaniska verkstad i Nacka. Ny tvåcylindrig compoundångmaskin om 180 ind hk tillverkad vid Bergsunds mekaniska verkstad installerades. Fartyget förebyggdes 1891 och 1896 installerades en ny ångpanna. 1906 förbyggdes hon åter igen.

I maj 1937 utrangerades fartyget  och fördes till Sjötorps varv där inventarier demonterades. Det såldes därefter till Lödöse varv för upphuggning. Fartyget användes som lagerpråm vid ett varv vid Göta älv.
1939 köptes skrovet av K J Rebensdorff i Göteborg. Det användes under krigsåren för transporter på kanalen och bogserades då av S/S Sätra.

1944 byggdes skrovet om till en öppen pråm vid Göteborgs Mekaniska Verkstad i Göteborg. 1945 köptes pråmen av Sand & Grus AB Jehander i Stockholm. Den döptes till Jehander IX, namnet skrevs senare Jehander 9. Pråmen köptes 1969 för 200 kr av skeppare Lars Jonasson i Väddö. Den döptes om till Djurön 2.

1974 köper K G A Ljungh i Stockholm pråmen som sedan sålde den till Mo Do Cell AB i Husum samma år och de använde den  som kättingpråm. 1976 kolliderade pråmen med en kaj. Större skador uppstod. Pråmen skrotades.

Fartyget avfördes från skeppsregistret 1987.

Baltzar von Platen

Baltzar von Platen byggd vid Motala Werkstad 1870 och levererad 1871 till Motala Ströms Ångfartygs AB.  Längd 31,4 meter, bredd 6,7 meter och djupgående 2,8 meter.

1874 förstördes fartyget vid en explosion i Nitroglycerinbolagets fabrik i Vinterviken. Baltzar von Platen lossade där sin last av salpeter då explosionen inträffade och hon eldhärjades svårt och blev så gott som totalförstörd. Efter reparation insattes hon i trafik igen, Stockholm – Göteborg. Reparationen kostade 67 000. En ny ångmaskin från Bergsunds Mekaniska Verkstad installerades 1880 och 1885 installerades en ny panna. 1895 byggs fartyget om.

1915 sker en sammanslagning med Ångbåts AB Jönköping – Stockholm och 1933 sätts Baltzar von Platen in på turen Jönköping – Stockholm fram till 1937. När andra Världskriget bryter ut 1939 läggs samtliga passagerarfartyg upp och Baltzar von Platen kommer aldrig mer i kanaltrafik. 1946 säljs Baltzar von Platen tillsammans med Ceres och Pallas till Oslo Kommune,  som logementsfartyg, Fartgen byggs om på Lödöse varv. Pallas sjunker efter en brand ombord 1956, skrotas 1958. Ceres skrotas 1952. Baltzar von Platen skrotas 1954. Men innan dess kommer fartyget att vara med då man bärgar det tyska slagskeppet Tirpitz.

Venus

Det var Motala Ströms Ångfartygs AB som 1872 beställde två nya fartyg. De nya fartygen skulle få namnen Thiers och Darwin. Men protester framfördes av en del aktieägare, varför namnen ändrades till Venus levererad 1873 och Juno levererad 1874.

Vintern 1880 är Venus uthyrd till Stockholms stad som isbrytare. 1918 säljs Venus till Rederi AB Kristinehamnstrafik, Kristinehamn för 70.000 kr. Upplagd vid pålvirket i Göta älv utanför Götaverken, Göteborg.

1923 säljs fartyget igen, nu  till Fritz Forsman, Stockholm för 7.000 kr för att användas som logementsfartyg i samband med stuvarkonflikter. Avförd ut skeppsregistret 1928. Venus blev inget gammalt fartyg, varken på kanalen eller någon annanstans.

Juno

Juno byggdes 1874 på Motala Verkstad för att gå på Göta kanal och det gör hon fortfarande.

Fartyget var från början svartmålat med en vit rand runt däcket. Hon hade en enda hytt på övre däck och var försedd med den tidens smala skorsten.

År 1874-76 var ansträngande år för företaget. Rederirörelsen expanderade allt för fort, vilket frestade hårt på kapitalet. För att förbättra trafikunderlaget sattes Juno in på trafik i Vänerhamnarna. Anknytning skulle göras med de från Stockholm och Göteborg kommande fartygen i Sjötorp. Här skulle gods och passagerare utväxlas. Hamnavgiften ansågs dock för hög i Sjötorp varför utväxlingshamn under en tid blev Brommö. År 1882 utsträckte Juno sina turer till Göteborg och tre år senare började hon trafikera Göteborg – Stockholm.

Den 18 september 1874 grundstöter Juno i tjock dimma vid Marpilen utanför Sjötorp vid färd från Göteborg mot Stockholm. Hon dras loss efter några timmar av ångfartygen Motala Ström, Dalsland och Polstjernan. Passagerarna evakueras till ångfartyget Motala Ström som för dem in till Sjötorp. Juno, som fått en större skada i plåten, förs till Sjötorps docka för provisorisk reparation och kan dagen efter fortsätta färden mot Stockholm där reparation kommer ske.

Den 20 augusti 1876 klockan 02.00 kolliderar Juno med ångfartyget Norden i Rågsundet utanför Vålarö, öster om Nyköping vid färd från Stockholm mot Göteborg. Skadorna på fartygen är dock inte större än att de kan fortsätta sina färder. Juno, som får skador på stäven, fortsätter till Motala där reparation av skadorna sker och Norden, som får ett hål på styrbords sida, fortsätter till Stockholm för att repareras på Bergsunds Mekaniska Verkstads AB. Ingen passagerare skadas.

1905 byggs Juno om på Motala Verkstads Nya AB:s filial på Beckholmen i Stockholm. Får nya raka skrovsidor med runda ventiler och ny överbyggnad i järn med bland annat matsalong, ny inredning och elektrisk belysning. Kostnad för ombyggnaden är 45.839 SEK. I augusti 1914 läggs Juno upp vid Bergsunds Mekaniska Verkstads AB, Stockholm då turisterna minskar på grund av starten av första världskriget. Juno sätts åter i trafik 1919. Även under andra världskriget är hon upplagd en tid.

Den 3 juni 1931 körde hon ner slussportarna vid Söderköping. Då Juno på sin ordinarie resa från Göteborg till Stockholm kommit in i slussen telegraferade befälhavaren, som alltid vid denna manöver, full back till maskinrummet. Av någon anledning satte maskinisten full fart framåt med påföljd, att Juno med ett väldigt brak körde genom slussporten och huvudstupa ned i kanalen.

När rederiet gick i konkurs 1957 var kanalbåtarna än en gång till salu. Juno var till salu för 200.000 kronor och ett Holländskt bolag visade sig vara villiga att köpa Juno.Fartyget skulle användas på holländsk trade. Men i sista stund köptes rederiet och båtarna av Helge Källson. Innan konkursen fanns planer på att sälja av fartygen och ersätta dem med nya moderna. Dessa båtar skulle inte ha några sovhytter ombord. Båtarna skulle enbart gå på dagen och ligga still för natten och passagerarna skulle bo på hotell. Lyckligtvis genomfördes aldrig dessa planer, just att passagerarna sover ombord gör kanalresan mer unik.  

1955 byttes ångmaskinen ut på Juno och hon fick dieselmotorer och 1963 byggdes Juno om på Karlstads Mekaniska Verkstad och fick det utseende hon har i dag. År 2000 förvärvar Strömma Turism & Sjöfart AB rederiet och båtarna, både Juno, Diana och Wilhelm Tham genomgår en rejäl uppfräschning av hytterna och matsal. 2009 byts det åter motorer på Juno. Den korta vita skorstenen som hon fick i samband med att ångmaskinen togs bort ersätts nu av en skorsten som ska likna den som hon hade då hon var ångdriven.

Astrea

Levererad 1858 till Wadstena Ångfartygsbolag, Vadstena. Döpt till Wadstena. Trafik på traden Stockholm – Vadstena – Göteborg. Fartyget köps 1878 av Motala Ströms Ångfartygs AB. Trafik mellan Stockholm – Göteborg

Augusti 1879 kolliderar Wadstena klockan 01.00 i mörker och regn med ångfartyget Göta vid Stendörren mellan Trosa och Oxelösund vid färd från Stockholm. Eftersom hastigheten är låg för båda fartygen blir skadorna inte så stora.

14 augusti 1883 grundstöter fartyget vid niotiden på kvällen i närheten av Lilla Alön mellan Oxelösund och Arkö. Det regnar och är dimma och ombord finns 100 passagerare. Fartyget fastnar på grundet och passagerarna evakueras med två livbåtar till Lilla Alön där dom senare hämtas av ångfartyget Pampus från Norrköping och kanonbåten Skuld. På eftermiddagen får Wadstena slagsida och tar in vatten. Hon bärgas den 18 augusti och bogseras till Motala Warf i Norrköping för reparation. Den 13 september är fartyget åter i trafik.

Vid färd från Göteborg till Stockholm den 2 september 1886 grundstöter hon i hårda vindar vid Gabbskären i Vänern. Hon fastnar på grundet och kommer inte loss förens några timmar senare då man fått hjälp av två båtar från Sjötorp och även kastat en del av lasten överbord. Man kan sedan fortsätta färden mot Stockholm.

1887 byggs fartyget om vid Lindholmen Varv i Göteborg och får nu namnet Arboga II. Hon sätts i nattrafik på traden Stockholm – Kvicksund – Kungsör – Arboga. 1888 sätts hon in på dagtrafik mellan Stockholm – Arboga. I september grundstöter hon vid Asphäll i Arbogaån vid färd från Stockholm till Arboga. Hon är hårt lastat och efter att man lossat en del av lasten kommer hon loss efter två timmar.

1889 döps hon om till Astrea samtidigt som fartyget byggs om vid Långholmens Warf och Mekaniska Werkstad, Stockholm. Insatt på traden Stockholm – Motala – Göteborg. 1891 går hon i trafik mellan Göteborg och Särö fram till den 7 september. 1892 sätts hon åter i trafik mellan Stockholm – Motala – Göteborg.

Astrea lägga upp vid Mälarvarvet i Stockholm 1898. Året därpå byggs hon om på Bergsunds Mekaniska Verkstads AB, Stockholm. Hon får en ny ångmaskin och ångpanna. Salonger och hytter och däck genomgår en grundlig renovering. Hon sätts i trafik den 5 juli 1899 på Stockholm – Motala – Göteborg.

1911 säljs fartyget till Ångfartygs AB Bore, Åbo, Finland och döps om till Delet. 

Hon skrotas 24 april 1938.

Ceres

Beställde av Motala Ströms Ångfartygs AB 1884 och sjösattes den 18 februari 1885. Fartyget levererades av Motala Werkstad AB den 3 juni 1885 och sattes in på trafik Stockholm – Göteborg. Ceres är systerfartyg med Pallas.

Den 13 juli 1885 kör Ceres in i övre slussporten i Ströms kanal, Lilla Edet vid färd från Göteborg mot Stockholm. Ceres kan fortsätta utan skador men slussen stängs av i ungefär ett dygn för reparation.

26 augusti 1895 brister propelleraxeln vid Södertälje kanal och propellern ramlar av. Ceres bogseras den sista biten till Stockholm.

26 augusti 1900 klockan 01.00 grundstöter Ceres i södra Vänern söder om Hjortens fyr. Man har kört på en mosa, det vill säga, en flotte av timmer som byggts för att lättare kunna transportera timret som slitit sig och driver runt i Vänern. Ceres kan efter en stund fortsätta sin resa.

1906 installeras elektrisk belysning. Hon moderniseras och blir ombyggd vid Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB 1924 och får ny inredning, ny matsal samt lyxhytter på däck.

Hon grundstöter på kvällen den 16 september 1936 vid Ålö utanför Oxelösund vid färd från Stockholm till Göteborg. Anledningen till grundstötningen är tjock dimma. Ombord finns det åtta passagerare. Ceres dras loss under natten av isbrytaren Isbjörn och bogseras in till Oxelösund. Hon kan fortsätta färden efter inspektion.

Vid andra Världskrigets utbrott läggs Ceres upp vid Lödöser varv efter avslutad sommartrafik. Hon kommer aldrig mer i kanaltrafik och hon säljs den 15 februari 1946 till Oslo Kommune och byggs om vid Lödöse varv till logementsfartyg. Hon bogseras till Oslo och läggs upp vid Tjuvholmen i Oslo hamn som provisoriska flytande bostäder för att lindra bostadsbristen. Där finns ytterligare två gamla kanalbåtar, nämligen Pallas och Baltzar von Platen. 1948 säljs Ceres till Bergen och används 1951 som logementsfartyg vid bärgningen av det svenskägda lastfartyget s/s Tauri som sjönk efter en flygattack den 12 september 1941 utförd av Royal Air Force.

Ceres skrotas efter en brand 1952.

Pallas

Beställd 1884 och levererad av Motala Werkstad AB den 7 juni 1885, insatt på traden Stockholm – Göteborg den 9 juni samma år.

23 september 1887 klockan 20.00 grundstöter Pallas i hårt väder utanför Arkösund på väg till Stockholm. Fartyget fastnar på grundet och får 45 graders slagsida. Passagerarna evakueras av en lotsbåt och en del av lasten lossas. Lotsbåten återvänder på morgonen för att säkra Pallas med ett ankare. Under arbetet kantrar lotsbåten och alla sju ombord hamnar i vattnet varav fyra drunknar. På grund av stormen och den lossade lasten glider Pallas av grundet vid 12- tiden och då ingen läcka uppstått hämtas de evakuerade passagerarna och färden fortsätter.

Den 25 juli 1897 kolliderar Pallas lastfartyget John Ericsson vid Norrkvarn nedre sluss. Kollisionen sker där kanalen svänger vilket gör att de inte ser varandra. Båda fartygen får ganska stora skador men kan fortsätta färden.

I augusti 1899 kör Pallas in i nedre slussporten vid Bergs slussar. Slussporten blir delvis förstörd men fartyget får inga skador.

Den 16 augusti 1904 tappar Pallas propellern på sjön Viken vid färd från Göteborg mot Stockholm. Pallas bogseras till Motala Verkstads Nya AB av lastfartyget Göta Kanal ll.

1908 får Pallas elektrisk belysning och strålkastare installeras. Byggs om vid Eriksbergs Mekaniska Verkstad AB och får ny inredning och ombyggd matsalong.

1924 får hon lyxhytter på däck.

Pallas läggs upp vid Lödöse varv 1939 och kommer aldrig mer i kanaltrafik. Den 15 februari 1946 säljs Pallas till Oslo Kommune och byggs om på Lödöse varv till logementsfartyg. 

Läggs upp vid Tjuvholmen i Oslo hamn tillsammans med Ceres och Baltzar von Platen som provisoriska bostäder.

1948 såld till Høvding Skipsopphuggning, Sandessjøn. Används utanför Tromsø som logementsfartyg vid upphuggning av det förlista tyska slagskeppet ”Tirpitz” som sjönk efter en flygattack den 12 november 1944 utförd av Royal Air Force.

11 juni 1956 uppstår en brand ca. kl. 03.30 i maskinrummet. Branden sprider sig och snart är hela fartyget övertänt. Vattnet, som används för att släcka branden, fyller hela skrovet och efter några timmar kantar fartyget och sjunker till åtta meters djup. Personerna som låg och sov ombord när branden startades väcktes av skeppshunden. Bärgas och skrotas vid Sandessjøn 1958.

Per Brahe

Per Brahe levererades av Motala Warf till Jönköpings Förenade Ångfartygsbolag, Jönköping 1857 och sätts i trafik på linjen Jönköping – Stockholm.

1899 säljs fartyget till Ångbåts AB Jönköping – Stockholm.  1912 försöker man sälja fartyget men ingen verkar intresserad. Sätts i trafik på Jönköping – Gränna – Visingsö. 1913 säljs fartyget till sjökapten A. G. Hellberg, sedan till Ångbåts AB Vista, Jönköping för att 1914 säljas tillbaka till Ångbåts AB Jönköping – Stockholm. 1915 går Ångbåts AB Jönköping – Stockholm samman med Ångfartygs AB Göta Kanal och Per Brahe sätts åter in på traden Jönköping – Stockholm.

17 augusti 1918 omkring klockan 23 kolliderar Per Brahe med en segelkutter. Kuttern går med släckta lanternor och klyvs på mitten och sjunker. Av de tre som finns ombord räddas två medan den tredje drunknar. Den 29 november 1918 strax efter klockan 01.11 sjunker Per Brahe i en hård storm på Vättern utanför Hästholmen. Samtliga 24 ombord omkommer, däribland konstnären John Bauer med familj. 

1921 görs ett försök att bärga fartyget men försöket misslyckas. 1922 görs ett nytt försök och denna gång lyckas man få upp fartyget. Den 17 september kan Per Brahe lämna Hästholmen för egen maskin för att gå till Jönköping. Hon går så småningom till Stockholm där fartyget renoveras och döps om till Östergyllen. 1927 döps hon om till Kallerö och året därpå till Ostkusten.

1929 säljs hon till Ångbåts AB Åland och döps om till Åland II. Går i trafik på traden Åbo – Mariehamn fram till 1959 då hon säljs till Tykö Bruk för skrotning.

Primus/ Ariadne

Primus levererades 1876 från Motala Verkstad i Motala till Carl Fredrik Nordh i Motala.Fartyget var utrustat med en tvåcylindrig kompoundångmaskin (maskin nr 379) om 50 nom hk (200 ind hk) tillverkad vid Motala Verkstad i Motala.

Ombyggd 1891 vid Motala Mekaniska Werkstads AB, Motala. Ny skorsten och ny ångpanna. Det hittills svarta skrovet målas vitt. Primus får även ny inredning. 1899 säljs fartyget till Ångbåts AB Jönköping – Stockholm. 1915 går Ångbåts AB Jönköping – Stockholm samman med Ångfartygs AB Göta kanal men Primus fortsätter gå på traden Stockholm – Jönköping. 1932 läggs Primus upp vid Lödöse varv och 1937 byggs hon om vid Sjötorps varv och får en ny hyttinredning samt nytt namn, nu heter hon Ariadne och sätts i trafik mellan Stockholm och Göteborg fram till 1939 då hon läggs upp. 1944 kommer hon tillbaka till kanalen. Under en vecka i juni 1956 används Ariadne vid inspelningen av långfilmen ”Skorpan” med bland annat Nils Poppe, Marianne Bengtsson, Åke Fridell och Gunnar Björnstrand. Inspelningarna av filmen sker längs Göta kanal.

Den 30 juni 1956, klockan fem över midnatt kör Ariadne genom slussarna vid nedre Hajstorp. Hon klarar sig med endast färgavskrapning och kan efter någon dag fortsätta mot Göteborg. Passagerarna har dock fått åka buss till Sjötorp där de fortsätter med rederiets passagerarbåt Diana. Den 12 juli är slussarna lagade och trafiken kan släppas på igen. Detta blir Ariadnes sista sommar på kanalen. Hon skrotas efter säsongens slut.

Viktor Rydberg/ Astrea

Fartyget levererades 1885 från Motala Warf i Norrköping, till Linköpings Trafiks Ångfartygsbolag i Linköping och fick namnet Trafik. Hon gick på traden Stockholm – Mariefred. 1903 köptes fartyget av Ånbåts AB Jönköping – Stockholm och fick nu namnet Viktor Rydberg. Rederiet går 1915 samman men Ångfartygs AB Göta kanal men fortsätter trafiken mellan Jönköping – Stockholm.

27 augusti 1922 går Viktor Rydberg på grund vid Lönshuvud mellan Arkösund och Kåreholm. Hon fick 35 graders slagsida. Drogs loss. Orsak till grundstötningen var att man gått på fel sida om en prick. Samma år, den 20 oktober, under resa från Stockholm till Jönköping kantrade fartyget och sjönk vid Stenskär i Södermanlands skärgård. En passagerare, en amerikansk man, drunknade. Han var en väldigt duktig simmare men hans hustru däremot kunde inte simma. Han gav henne en livboj och simmade sedan ett stycke bort från båten med henne för att inte dras med i suget men efter ett tag slutade han simma, troligen drabbades han av kramp i det kalla vattnet och drunknade till följd av detta. Men hustrun överlevde. Även fartygets båda maskinister omkom. En av dem hade vakten i maskinrummet och hann inte ta sig upp därifrån, den andre hade satt på sig livbältet för långt ner på kroppen. Detta gjorde att han hamnade med huvudet ner i vattnet. Han hittades fastfrusen i isen senare under vintern. Övriga ombordvarande räddades av en fiskebåt till en fiskarstuga varifrån de några timmar senare hämtades upp av livbåtar från Pallas som passerade haveriplatsen på väg mot Stockholm. Förlisningen skedde endast några hundra meter från den plats där Wilhelm Tham tolv år senare, 1934, gick på grund.

Ansvaret för olyckan lades helt på sjökaptenen Axel O:son Ludwighs.  Vid sjöförklaringen och den efterföljande diskussionen om arbetsförhållandena ombord på Viktor Rydberg hade man inlett förhandlingar på tisdagen mellan representanter för bolaget och Svenska eldarunionen och där gjorde kapten Ludwigh vissa medgivanden och tog på sig skulden att besättningen haft alldeles för långa arbetspass. På onsdagen fick kapten Ludwighs av rederiets  verkställande direktör, som rest till Stockholm från Göteborg, information om att man beslutat förflytta Kapten Ludwighs till befälhavare på lastångaren Mora. Men han hade blivit lovad att till nästa seglation återfå befälet på någon av bolagets passagerarbåtar. På torsdags middag skulle han rest till Norsholm för att där överta befälet på ångaren Mora men Kapten Ludwighs kom aldrig dit. På torsdagsförmiddagen hade han tagit sitt liv genom att skjuta sig med en pistol genom tinningen.Troligen upplevde han det som en degradering att bli förflyttad till en lastångare.

I april 1923 bärgas fartyget och inför en väntad turisttillströmning i samband med Göteborgsjubileet renoverades fartyget. Det försågs med en påkostad inredning med matsal i gustaviansk stil och en röksalong med kinesiskt inspirerad inredning. Hon döptes nu om till Astrea.

1934 var hon det första fartyget som passerade genom den nya kanalen förbi Lanthöjden på väg mot Stockholm. 1940 var Astrea uthyrt till marinen och mellan 1941 och 1942 var hon upplagd. Astrea såldes till skrot 1956.

Wilhelm Tham

Wilhelm Tham byggdes 1912 på Motala Werkstad och beställare var Ångbåts AB Jönköping – Stockholm.
Fartyget är döpt efter verkställande direktören för Husqvarna Vapenfabrik 1876-1911 Wilhelm Tham. Wilhelm Tham avlöste nu Per Brahe som från den 24 juli sattes på dagliga turer Jönköping – Visingsö – Gränna.

Under 1912 gjorde Primus 66 resor Jönköping – Stockholm, Viktor Rydberg 67 resor, Wilhelm Tham 36 resor, Per Brahe 26 och Tyra som nu var förbyggd 41 resor. På bolagsstämman den 30 mars 1914 lämnade Frans Ferdinand Hellberg över en skrivelse från styrelsen för Ångfartygs AB Göta kanal förslag om sammanslagning av rederierna. Man gav styrelsen i uppdrag att underhandla med Göta kanalrederiet om villkor för en eventuell sammanslagning. På en extra bolagsstämma den 28 januari 1915 fanns företrädare för 1515 aktier av totalt 1800, varav Frans Ferdinand Hellberg ägde 183, Gottfrid Nilsson i Stockholm 273, kolhandlare Carl Lundström 125, Husqvarna Vapenfabriks AB 100 och Ångfartygs AB Göta Kanal 150 stycken. Stämman beslutade enhälligt att överlåta alla tillgångar till Ångfartygs AB Göta Kanal, men detta skulle också godkännas på bolagsstämman den 31 mars 1915. På denna bolagsstämma beslutades om Ångbåts AB Jönköping – Stockholms upplösning genom likvidation.

Kapten Frans Ferdinand Hellberg fick en ny viktig uppgift inom Ångfartygs AB Göta Kanal, nämligen som rederiets trafikchef. Ny befälhavare på Wilhelm Tham blev från 1915 till 1937 Johan Axel Hedlund, som tidigare fört Primus. Han ersattes av Tor Viktor Grönwall och från augusti 1942 av Gustaf Herman ( Gösta ) Pepa. Gösta Pepa lämnade Wilhelm Tham 1962. En som också tjänstgjorde som befälhavare på Wilhelm Tham under delar av åren 1919, 1934,1949 och 1954 var sjökapten Johan Henning Lund.

Av rederiets ångare fick Wilhelm Tham, Primus och Per Brahe ännu 1916 gå Jönköping – Stockholm, men 1917 flyttades Wilhelm Tham över till traden Göteborg – Stockholm tillsammans med Viktor Rydberg. Ångfartygs AB Göta Kanal använde därefter bara två passagerarångare på traden Jönköping – Stockholm. Först var det Primus och Per Brahe, men efter att Per Brahe sjönk utanför hästholmen 1918 sattes istället Viktor Rydberg in på denna trad.

Efter 1922 då Viktor Rydberg hade förlist sköttes trafiken Jönköping – Stockholm därefter av Motalaström och Primus, där den ena av dem tog vägen via Visingsö, Hjo och Vadstena och den andra via Visingsö, Gränna, Hästholmen och Vadstena. Färden tog 36 timmar, och i motsatt riktning bytte man resvägarna. Sista året Primus gjorde sådana turer var 1932, och 1933 ersattes den av Baltzar von Platen. Våren 1937 såldes Motalaström.

Den 7 december 1934 grundstöter Wilhelm Tham ca. kl. 09.00 i kraftig dimma vid Hornökalv, öster om Trosa vid färd från Stockholm mot Göteborg utan passagerare men med 19 besättningsmän ombord. Fartyget får kraftig slagsida, tar in vatten genom lastportarna och börjar sjunka. Runt 20 minuter senare står fartyget på botten med endast masten och en del av förskeppet ovanför vattenytan. Alla i besättningen klarar sig utan skador och kan med hjälp av livbåten ta sig till Hornöudde där de tänder en brasa för att värma sig. De får ca. en timme senare skjuts av en fiskare till Stensund, där de får låna torra kläder innan de kan fortsätta med bil till Vagnhärad och sedan tåg till Stockholm. Fartyget har vid incidenten en stor last styckegods som framför allt består av systemsprit som ska till olika systembolag längs traden samt ett flertal fotogenkök. 

Fartyget bärgas den 27 december av Neptunbolagets Herakles med hjälp av flera pråmar. Bogseras till Oxelösund där lasten lossas. Förs sedan till Sjötorps varv, Sjötorp för reparation och får en ny inredning. 1950 byggs fartyget om. Utökad matsal och åtta nya hytter inreds Lastbommen tas bort och ett nytt mindre däckshus tillkommer precis intill fördäcksmasten

Det nuvarande utseendet fick M/S Wilhelm Tham vid Falkenbergs Varv 1961, då bland annat däckhuset flyttades fram till masten som placerades på styrhustaket. Med detta fördubblades antalet hytter. År 1965 ersattes ångpannan med dieseldrift.

Diana

”Göta kanals drottning har man kallat ångaren Diana, en ny passagerarbåt, som ångfartygsbolaget Göta kanal under instundande säsong kommer att insätta  på traden Göteborg – Stockholm. Diana, som byggts på Finnboda varv, representerar i viss mån en ny typ för kanaltrafiken, enär maskineriet förlagts akterut och hela passagerarinredningen midskepps. Härigenom har man uppnått större möjligheter för passagerarnas bekvämlighet och trevnad. Man har ej heller sparat något för att utnyttja dessa möjligheter. Inalles finnes det hyttplatser för 53 passagerare. I matsalen finnes det plats för 34 gäster samtidigt och sällskapsrummen samt inredningen i hytterna m. m. lämna intet övrigt att önska. Ångaren, som har en längd av 31 meter och en maskinstyrka av 250 IHK, skalla föras av O. E. Forsell”.

Levererad av Finnboda varv 1931 och sätts i trafik mellan Göteborg och Stockholm. Hon läggs upp 1939 men sätts åter i trafik 1941 som enda passagerarbåt i trafik. Hon trafikerar linjen Stockholm – Jönköping.

1942 sätts hon åter i trafik på linjen Stockholm – Göteborg.

1951 byts koleldningen ut mot oljeeldning.

8 augusti 1963 grundstöter Diana klockan 23.45 i hård vind i Lurö skärgård i Vänern på väg mot Göteborg. Ombord fanns det 49 passagerare och 18 besättningsmän. Passagerarna evakueras av fyrvaktare Valter Andersson på Stånguddens fyrplats, Lurö. När fartyget evakuerats glider hon av grundet och tar då in vatten. Man bogserar Diana och sätter henne på grund på en sandbank där hon får stå kvar med kraftig slagsida. Hon tätas provisoriskt och bärgas av Röda Bolagets bogserbåt Per och förs till Bohus varv för reparation. Orsaken till olyckan berodde på att Diana gick om fel sida om Lurö Röskär.

1969 byts ångmaskinen ut mot dieselmotorer vid Falkenbergs Varv. 1975 byggs hon om och däckshuset förlängs framöver.

Den 10 juni 1987 grundstöter Diana vid järnvägsbron i Trollhättan på väg mot Göteborg, ombord finns 25 passagerare. Grundstötningen sker då man väjer för ett större lastfartyg. Man tar sig in till kaj där det upptäcks att Diana tar in vatten. Brandkåren försöker länspumpa och täta Diana men förgäves. Diana sjunker med endast styrhytten över vattenytan. Diana bärgas och helrenoveras vid Falkenbergs Varv.

Athena

Fartyget byggdes 1892 och hette då Götheborg. Hon köptes av Ångfartygs AB Göta kanal i december 1954 och sommaren 1955 sattes hon in i trafik på Jönköping – Linköping. 1956 gick hon på linjen Strömstad – Fredrikstad. 1957 säljs hon till Bengt Torstensson Nordell och Ulf Nordenson (Partrederiet Ankarlinjen), Lidingö för 150.000 SEK och omdöpt till Götaland. Ny hemort Lidingö.

1960 köper Rederi AB Göta Kanal, tidigare Ångfartygs AB Göta kanal, tillbaka henne för 137.500 SEK. Ny hemort Lidköping. Dagskryssningar på Göta Kanal. Hon går mellan Töreboda och Bergs slussar fram till 1963 då hon sätts i trafik på traden Strömstad – Halden, Norge. Rederiet säljer fartyget 1969.

Motalaström

1989 köper Rederi AB Göta Kanal lastfartyget Vätterö och bygger om den till ett passagerarfartyg som får namnet Motala Ström. Förlängd med 1,23 meter. Fartyget har tidigare gått med zinkmalm på Göta kanal, då som Vieille Montagne III och Arnö.

Motalaström sattes i trafik på linjen Töreboda – Vadstena – Berg. Det blir ingen större succé och hon flyttas till Stockholm som charterfartyg. Nu heter hon Riddarholmen. Säljs 2011.