Carl med Guds nåde Sverige, Norges, Götes och Wendes Konung etc. etc. etc. Hertig till Schleswig Holstein etc. etc.
Wår ynnest och nådiga benägenhet med Gud allsmäktig Troman, Tjenare och undersåtar Grefve f. d. Statsråd, vice Amiral och Kommendör med stora korset af svärsorden, så ock samtlige Ledamöter uti Götakanalbolagets Direktion. Uti skrifvelse af den 22 januari sistl. år hafven I till wår nådiga stadsfästelse i underdånighet anmält att af Eder å ena, samt egarne af frälsehemmanet Sörboda 1 mantal, kronoskattehemmanen Tåtorp 1/6 och d.o 1/8 mantal i Ekeskogs Socken, Wadsbo härad af Skaraborgs Län, Öfverste Löjtnanten och Riddaren af svärsorden Friherre Gustaf Sture, Löjtnanten Gustaf Karlström och Bonden Anders Andersson å andra sidan ingånget kontrakt i afseende på öfverfarten öfver Göta kanal vid Tåtorps hemman, derigenom kostnaderna till beredande af samma öfverfart skulle minskas och seglationen på kanalen lättas; och som Wi i nåder godt funnit berörda kontrakt till vederbörande framtida säkerhet och efterrättelse i nåder tillkänna, jemte det Wår å samma kontrakt utfärdade nådiga stadsfästelse Resolution Eder härhos tillsändes. Wi befalle Eder Gud allsmäktig nådeligen
Stockholms Slott den 4 februari 1817
Carl
Kongl. Majts.
Nådiga Stadsfästelse resolution upp emellan Göta kanaldirektionen å ena sidan samt egarne af frälsehemmanet Sörboda ett mantal, kronoskattehemmanet Tåtorp ett sjettedels och dito ett åttondels mantal i Ekeskogs socken, Wadsbo härad och Skaraborgs län Öfverste Löjtnanten och Riddaren af Kongl. Svärdsorden Friherre Gustaf Sture, Löjtnanten Gustaf Karlström och Bonden Anders Andersson å andra sidan ingågne kontrakt, i afseende på öfverfarten öfver Göta kanal vid Tåtorps hemman. Gifven Stockholms Slott den 4 februari 1817.
Kongl. Majt. har i nåder låtit sig föredragas detta kontrakt ord ifrån ord så lydande: Emellan Götakanaldirektionen å den ena och undertecknade egare af frälsehemmanet Sörboda ett mantal, kronoskattehemmanet Tåtorp 1/6 dels och dito 1/8 dels mantal, belägne uti Bellefors församling af Wadsbo härad å andra sidan är följande öfverenskommelse träffad. För nämnda våra hemman afstå vi Gustaf Sture, Gustaf Karlström och Anders Andersson för nu och everdeliga tider från den rättighet oss för samma hemman tillkommer, att enligt Kongl. Majts. nådiga previlegier för Göta kanal Bolag få bro inrättad och underhållen vid vår enskilda sockne – och utfartsväg vid Tåtorp öfver kanalen, emot det, att en gångstig af kanalbolaget inrättas och vidmagthålles öfver ena paret slussportar vid Tåtorp, samt att färja bygges af Bolaget och till oss öfverlemmnas i fullgodt stånd, tjenligen inrättad att derpå öfverföra kreatur, hästar och åkdon. Häremot förbinder sig Kanaldirektionen å Bolagets vägnar, att så snart denna öfverenskommelse af Kongl. Majt. nådigt är faststäld, hvarförinnan den icks anses gällande, utbetala till Herr Öfvertse Löjtnanten och Riddaren Gustaf Sture 500 Riksdaler Banco, till Herr Löjtnanten Gustaf Karlström 100 Riksdaler och till Bonden Anders Andersson ett hundra Riksdaler banco.
Så fort det i anseende på öfverfarten vid Tåtorp är möjligt skall färjan förfärdigas och öfverlemnas till Herr Löjtnant Karlström, hvilken dessutom som egare af 1/6 del Tåtorp erhåller åtta hundrade Riksdaler Banco emot villkor och förbindels att egaren af denna 1/6 del i Tåtorp i everdeliga tider skall underhålla såväl färjan som färjkarl uti ordentlig ordning och färjan nybygga då den första blifvit obrukbar till deras tjenst som vid Tåtorp behöfva gagna farten öfver kanalen och skall till Göta kanalbolagets säkerhet i sådant afseende denna summa af åtta hundrade Riksdaler Banco vid nästa sammanting med Wadsbo härad i Walla genom Kanaldirektionens försorg lagligen intecknas uti nämnda Herr Löjtnant Karlströms 1/6 del mantal Tåtorp, i afseende hvarpå Herr Löjtnant Karlström till Direktionen skall aflemna såväl de till inteckningens erhållande nödiga åtkomsthandlingar af Tåtorp, som äfven Häradsrättens bevis af dess andel af detta hemman förut icke med inteckning är graveradt, och får då detta är fullgjordt och inteckningen beviljad Herr Löjtnant Karlström emottaga de utfästa 800 Riksdaler Banco, såvida Kongl. Majt. nådigt fastställt denna öfverenskommelse, hvarom underdånig ansökan genast lärer göras af Kanaldirektionens Ordförande Herr Grefven Statsrådet m.m von Platen enligt Direktionens förut härom tagne beslut.
Sålunda frivilligt öfverenskommit intygas ut i vittnens närvaro med vanliga underskrifter och sigill som skedde på Boda April 1815.
Å Göta kanal Direktonens vägnar
D. H. Liljehöök
Enligt stadgar från kanalbyggnadstiden ansvarade kanalbolaget för anordning av överfarten mellan kanalens båda sidor. I Tåtorp lät jordägarna sig mutas och överfarten löstes istället genom det billigare alternativet färja. Färjverksamheten sträckte sig fram till år 1933. I ca 20 års tid fick överfarten därefter ske över slussportarna. Behovet av en bro blev alltmer prekärt. Efter några turer i domstolen rörande ansvaret för anskaffandet av en bro resulterade beslutet i den tysktillverkade klaffbron av holländsk modell. Huvudentrepenören för bygget var AB Järnmontering i Malmö. Själva bron och maskineriet kom dock från Tyskland och monteringen år 1953 utfördes av tyska brobyggare. Manöverhuset intill brofästet bär tydliga drag av 1950-talet.
Tåtorp Ekeskogsby 30/3 1922
Öfveringeniören Herr N. Tersmeden, Hajstorp Töreboda.
Som svar å Edert ärade af den 27 ds. bedja vi, undertecknade ägare till 1/6 kronoskattehemman Tåtorp höfligen få nämna, att vi ingalunda äro ovilliga att iordningställa färjan öfver kanalen vid Tåtorp, men vi äro lagligen skyldiga att efterlefva den af äldre data mellan Göta Kanalbolag och ägarne af 1/6 kronoskattehemman Tåtorp träffade öfvernskommelse.
Högaktningsfullt
Edvin Andersson, Johan Sköld, Edvard Svensson, Karl Andersson
Linköping den 9 april 1922
Broder Överingeniör !
Jag sänder dig härmed handlingarna angående färjan vid Tåtorp. Ni nämnde i telefon att Du skulle söka ett bevis om till hemmanet till år 1847 men det räcker inte, utan Du måste söka sådan lagd till 1817 eller åtminstone till 1830, då sista påskriften skedde.
Om Du ej är säker på att få inteckningen, så är det bättre att låta saken bero, ty eljest väcker man den björn, som nu möjligen sova, är du i något avseende tveksam, så kan Du ju ringa mig.
Hälsningar
Din Tillgivne
P. M.
ang. färjan vid Tåtorp.
Borgmästare. L. Brecks i Mariestad yttrande af den 12/9 1898
”Jag har studerat handlingarna rörande öfverfarten vid Tåtorp, och kan ej finna, att Göta Kanalbolag har någon skyldighet utöfver den att hålla gångstig öfver ena paret slussportar. Jag anser, att inteckningsfrågan ej har någon betydelse, då Kungl. Maj:t fastställt öfvernskommelsen, och att det fortfarande åligger egarne af 1/6 mtl. Tåtorp att hålla färja och färjkarl. I hvarje fall har bolaget en gång för alla löst sig fri, och hemmansegarne få tvista sins emellan.”
Vid förnyat yttrande den 2/6 1922:
”Jag har ej anledning frångå hvad jag förut yttrat. Gamla i administrativ väg meddelade beslut få anses äga samma kraft, som om de voro enligt laga domslut fastställda. För öfrigt har Kungl: Maj:t ej uppställt några villkor beträffande inteckning, utan får sådan anses vara Kanalbolagets egen åtgärd, som till intet förpliktigar.”
Hajstorp den 8/6 1922
N. Tersmeden.
Till Rådhusrätten i Motala.
Göta Kanalbolag kallas i anledning av denna ansökan till inställelse inför Rådhusrätten i Motala den 19 februari 1934 kl. 10 f. m. Stämningen hörsammas vid laga påföljd.
Motala den 1 februari 1934.
På Borgmästarämbetets vägnar
G. Ekström.
I Kungl. Maj:ts nådiga privilegium för Göta kanalbolag den 11 april 1810 § 5 stadgas: ”bolaget kommer att anlägga och i godt och fullkomligt stånd att framgent underhålla windbryggor öfver Canalen, ej blott på de ställen, der den afskär Lands- Härads och Sockenvägar, utan ock där Wi i öfrigt finne sådana Bryggor nödiga”:
Enligt den fastställda beskrivningen och planen för kanalen skulle överfarten över kanalen vid Tåtorps hemman förmedlas genom en bro. Genom nådig stadsfästelseresolution den 4 februari 1817 medgav Kungl. Maj:t under vissa förutsättningar, att överfarten finge förmedlas genom färja.
Då dessa förutsättningar numera upphört, och bolaget icke kunnat förmås att godvilligt i någon form förmedla överfarten över kanalen vid Tåtorp, varigenom den allmänna samfärdseln, i strid mot bolagets skyldigheter enligt privilegier, lider ett avsevärt avbräck, få undertecknade, som äro synnerligen berörda av nämnda missförhållande, härmed vördsamt anhålla om laga kallelse och stämning å Göta Kanalbolag med yrkande, att bolaget förpliktas på egen bekostnad att inom viss rimlig tid hava anordnat och att för all framtid underhålla bro över kanalen för förmedlandet av överfarten vid Tåtorps hemman vid äventyr att, därest så inom föreskriven tid icke skett, vi äga att på bolagets bekostnad verkställa arbetet, eller ock vid äventyr av kraftigt verkande vite.
Skulle Rådhusrätten icke finna bolaget kunna förpliktas till begärda bros hållande, få vi i andra hand yrka, att bolaget förpliktas likaledes på egen bekostnad genom färja förmedla nämnda överfart. Fri och öppen talan förbehålles och ersättning för rättegångskostnader yrkas.
Ekeskogsby den 30 januari 1934.
För Ekeskogs kommun: Hans Karlén.
Gustafva Johansson ägare av 7/36 mtl Sörboda, August Eriksson ägare av 1/18 mtl Sörboda, Oskar Johansson ägare av 1/4 mtl Sörboda, C. J. Johansson ägare av 4/9 mtl Sörboda, Frans Johansson ägare av 1/18 mtl Sörboda
Herr Landskamrer C. F. Johansson
Västerås.
B. B.
Jag uppvaktades i Tåtorpsmålet och ingav Ditt svar. Något annat förekom ej. Det blev uppskov till måndagen den 16 april. Jag begärde protokoll och skall sända Dig det, då jag får det.
Kärandens ombud var krigsdomare Wiberg, Skövde.
Jag kommer att tänka på, att Ekeskogs kommun egentligen icke har med saken att göra. Man kanske därför borde bestrida dess behörighet föra talan. Käranden intager tydligen den ståndpunkten, att då kanalbolaget icke bevakat sina rättigheter, det har förlorat sin rätt att ha färja i stället för bro. Få de avslag därpå, så böra de allt få avslag även på sin begäran, att vi skola hålla färja, ty långt efter det kanalen upphörde med att bevaka inteckningen, fortsatte de bybor, i 1/6 Tåtorp, som skulle hålla färjan, att göra det. Det skedde ända till 1922, vill jag minnas, då färjan sjönk. Sedan byggde en av de som nu klaga ny färja. Han hörde emellertid icke till dem, som hade skyldighet hålla färjan. Nu tyckes han ej längre vilja ha den.
Originalet av K. resolutionen ha vi icke hitta, men vi skola väl fortsätta letandet. Är det annars något jag behöver skaffa reda på ?
Hoppas att du snart kryar på Dig.
Din tillgivne N. Tersmeden
Herr Överingeniören N. Tersmeden
Herr Landskamrer C. F. Johansson
Västerås
B. B.
Härmed protokollet från rådhusrätten i Motala över målet om färjan vid Tåtorp. Som Du ser förekommer det åter till handläggning måndagen den 16 april kl. 10 f. m., då jag hoppas att Du kommer. De som nu inneha 1/6 mantal Tåtorp, d. v. s. det hemman som åtog sig hålla färjan, äro:
Laur Carlsson 49/1728 mnt. Inköpt 1933
Sjökapten E. Svensson 7/384 mnt. Inköpt 1914 dito man 3457/48384 mnt. Inköpt 1931
Johan Sköld 2353/48384 mnt. bekommet dels i arv efter föräldrar, dels inköp av medarvingar.
Detta ser lite mystiskt ut, men det gör tillsammans 1/6 mnt. E. Svenssons del 7/384 lär nyligen vara såld till annan med tillträde 14/3 1935. Originalhandlingen å överenskommelsen ha vi ännu icke funnit. När jag 1922 gjorde avskriften hade jag icke originalet, utan jag gjorde som synes en avskrift av en av Larsson gjord avskrift. Om han då gjorde den kan jag icke minnas. Han fick emellertid sin avskrift tillbaka och den kunna vi icke heller finna. Detta med originalet gör ju intet, under förutsättning att avskriften är rätt gjord, men det är förargligt att icke hitta papperet. Är det något jag annars skall taga reda på så säg det.
Din tillgivne
N. Tersmeden
I målet anföres från Kanalbolagets sida följande:
Det emellan Göta Kanalbolag, å ena sidan, och ägarne av Sörboda m. fl. hemman, å andra sidan, upprättade avtalet innebar dels att den rätt till bro över kanalen vid Tåtorp, som enligt de för kanalbolaget utfärdade privilegierna kunnat påvila bolaget, utbytts mot rätt att få en gångstig anordnad och vidmakthållen över ena paret slussportar vid Tåtorp, ävensom att färja, på visst sätt inrättad, skulle byggas och av kanalbolaget till byborna överlämnas i fullgott stånd, och dels att ägarna av 1/6 i Tåtorp skulle emot visst vederlag i evinnerliga tider underhålla såväl färjan samt färjkarl som nybygga färjan då den första blivit obrukbar.
Denna överenskommelse har Kungl. Maj:t ”efter i ämnet skedda behöriga kungörelser” till vederbörlig framtida säkerhet och efterrättelse i nåder gillat och stadfäst genom resolution den 4 februari 1817, av vilken avskrift bifogas.
Detta beslut har tydligen upphävt den bestämmelse, som enligt bolagets privilegier och den för kanalen fastställda planen må hava gällt om ordnande av annan förbindelse vid Tåtorp än färja. Yrkande om åläggande för bolaget att bygga bro vid Tåtorp bestrides därför.
Såsom ovan framhållits har i ovanomförmälda avtal ägarne av 1/6 i Tåtorp åtagit sig hållande och underhållande av färja vid Tåtorp.
Kungl. Maj:t har- såsom framhållits- till framtida säkerhet och efterrättelse stadfäst detta beslut. Denna säkerhet måste avse kanalbolagets rätt. Att detta varit avsikten lärer med all tydlighet framgå därav, att sådan av Kungl. Maj:t i administrativ väg meddelade beslut på den tiden ägde kraft och verkan av laga domar. Att kanalbolaget erhållit inteckning till säkerhet för bybornas åtagande var tydligen en överflödsgärning, då Kungl. Maj:ts beslut ändock var förbindande. Därför kan ej heller den omständigheten att inteckningen fått förfalla, innebära någon som helst ändring i det genom fastställelsen fastslagna rättsförhållandet. Kanalbolaget bestrider därför yrkandet om skyldighet för bolaget att genom färja förmedla förbindelse vid Tåtorp. Kanalbolaget yrkar ersättning för inställelse i målet med 50:- kr. samt i ombudsarvode 100:- kr. jämte ersättning för lösen av protokoll och utslag i målet.
Göta Kanalbolag
gm. Ombudet
Herr Advokaten Gunnar Wiberg, Skövde.
Den 18 februari 1937 har Kungl. Maj:t avkunnat utslaget i mål mellan Göta Kanalbolag, sökande, samt Ekeskogs kommun m.fl., svarande, i ärende angående ifrågasatt skyldighet för bolaget att anordna bro- eller färjförbindelse vid Tåtorp. Enligt vad jag inhämtat skall svarandenas talan hava förts av Eder.
I egenskap av sekreterare hos kanalbolaget får jag därför äran hemställa, att dels den kostnadsersättning 1.000 kronor, som kanalbolaget till motparten utbetalat på grund av Hovrättens dom, och dels de i Rådhusrätten utdömda kostnaderna, utgörande 1.075 kronor jämte stämpel och lösen för Rådhusrättens protokoll och utslag i målet, utgörande enligt bilagda bevis 66 kronor och 50 öre, skyndsamt måtte tillställas kanalbolaget.
Linköping den 15 mars 1937.
Olidliga trafikförhållanden.
Den som till äventyrs passerar förbi Ekeskogs kyrkby och fortsätter landsvägen till Tåtorps sluss, där Göta kanal förenar sig med sjön Viken, mötes här av ett ”Hitintills men icke vidare” i all dess dystra verklighet. Är den resande på gående fot eller har han cykel kan han taga sig över kanalen via slussporten, men färdas han med hästskjuts eller kanske med automobil, vilket fordon trots allt ej är så sällsynt i denna avkrok av världen, ja då äro möjligheterna till vidare avancemang absolut inga. Den breda kanalen grinar emot honom sitt största hånleende, och den gamla färjan, som förr betjänade de vägfarande, gör inte synen angenämare. Den har slagit sig till ro nu på gamla dagar. Själva färjespelet har upphört att spela.
Kanske skulle den resande besöka någon av de på andra sidan kanalen boende i Tåtorp eller Sörboda, kanske skulle han ännu längre in i den rika skogsbygden omkring kronodomänen Boda eller skulle han rent av som turist fortsätta över Halna och Undenäs runt Vikens fagra stränder. I vilket fall som helst, det är bara att resignera, och vända tillbaka samma väg han kom från denna i väghänseende så ogästvänliga trakt.
Hade den resande varit från andra sidan kanalen, så hade situationen nyss kanske ej varit så alldeles hopplös. Där bor nämligen en karg och seg befolkning, som i långa tider haft att kämpa med dåliga kommunikationsmöjligheter, och som även tycks äga en viss uppfinningsrikedom. Ty så här går det till när bonden Johansson far till Vräkefors kvarn anno 1934.
Med det tunga spannmålslasset anträder Johansson färden hemifrån i arla morgonstunden. Gamla trotjänaren Grålle har fullt upp med att dra, ty vägen är dålig och stenig. Snart är man nere vid Tåtorps sluss. Där blir det väl stopp ändå, tänker den oinitierade läsaren. Men för att ej bliva brödlös, får man ej vara rådlös vet Johansson och stannar lugnt vid slussporten. Grålle spännes ifrån och ledes över den smala slussporten. Han har gått över förr och är ej rädd för det hotande djupet på ömse sidor. Väl över bindes Grålle upp och får sig en raststund. Nå men lasset då, tänker läsaren. Ja, Johansson vet nog råd för det också. Han tar av sig den tjocka vadmalsrocken och tar itu med det hemma omsorgsfullt stuvade lasset. Den ena tunga säcken efter den andra bär han på sin kraftiga rygg över slussporten. Så kommer turen till vagnen. Den är för tung att bära som den är; det blir först att plocka sönder den först i alla de delar, varav den ursprungligen är sammansatt. Vagnhäck, skackel, fram- och bakvagn och fyra hjul bäras så var för sig över. Väl på andra sidan plockas vagnen ihop igen, lasset lastas för andra gången och resan fortsättes. På eftermiddagen vid hemfärden blir det så samma historia igen när kanalen skall passeras.
Ja detta är en verklighetsskildring från vårt vägarnas och kommunikationsmedlens gyllene tidevarv. Den kanske låter otrolig för många och därför må även här nämnas några fakta ang. de förhållanden, som förorsaka detta sakernas tillstånd. Då Göta kanal byggdes i början av 1800 – talet ägde hemmanen på andra sidan kanalen, Tåtorp och Sörboda, enligt Kungl. Maj:ts previlegier för Göta kanalbolag rättighet att få bro inrättad och underhållen vid sin enskilda socken- och utfartsväg över kanalen vid Tåtorp. Emot en kontant gottgörelse av 700 riksdaler banco avstodo dock hemmansägarna för evärderliga tider från denna dem tillkommande rättighet, under förutsättning att en gångstig av kanalbolaget inrättades över ena paret slussportar samt att en färja byggdes av kanalbolaget, tjänlig att därpå överföra kreatur, hästar och åkdon, och till dem överlämnades i fullgott stånd. Med ägaren av 1/6 mtl Tåtorp träffades samtidigt överenskommelse, enligt vilken denne erhöll 800 riksdaler banco emot villkor och förbindelse ”att ägaren av denna 1/6 mtl Tåtorp i evärderliga tider skall underhålla såväl färja som färjkarl uti ordentlig ordning och färjan nybyggas, då den första blivit obrukbar, till deras tjänst som vid Tåtorp behöva gagna farten över kanalen och skall till Göta kanalbolags säkerhet i sådant avseende denna summa av 800 riksdaler banco vid nästa sommarting med Vadsbo härad i Valla genom kanaldirektionens försorg lagligen intecknas uti nämnda hemman.”
Denna överenskommelse skedde i Boda i april 1815 och stadsfästes av Kungl. Maj:t 1817.
Sedan denna tid har nu mer än ett sekel förrunnit, och färjan vid Tåtorp har haft en hård kamp för tillvaron. Den föreskrivna inteckningsskyldigheten fullgjordes och förnyades till en början av kanalbolaget, men år 1863 meddelade häradsrätten, att som mer än 10 år förflutit från meddelandet av sista förnyelsen fann häradsrätten ansökan ej kunna bifallas. Inteckningen var sålunda förfallen. Hemmanen i Tåtorp, som hade den ovannämnda färjningsskyldigheten hava under årens lopp gravationsfria övergått till nya ägare, vilka naturligtvis ej anse sig ha några som helst skyldigheter ang. färjan. I början av 1900 – talet ruttnade den gamla färjan och sjönk. Åborna hänvände sig till kanalbolaget, som dock hänvisade till den gamla förbindelsen och ej ansåg sig hava några skyldigheter. Trafiken låg nere en längre tid, men till slut iordningställde några åbor däruppe av egna medel och av tvingande nödvändighet en ny färja. Även denna är numera obrukbar, varjämte färjbäddarna och övriga attiraljer till färjan äro i miserabelt och obrukbart skick. Sedan i fjol somras är all överfart omöjlig.
Utsikterna för framtiden ta sig också för folket däruppe allt annat än ljusa. Med nuvarande låga vattenstånd är färjetrafik utan föregående muddringsarbete under alla omständigheter omöjlig. Folket tycker att de äro bra vanlottade, och man får ge dem rätt däri. De äro dock lojala medborgare och skattebetalare och betala t. o. m. vägskatt. Det säger sig självt att de önska sig en bro.
Det förhållande som råder där uppe vid Tåtorp, alltså att ingen anser sig ha några som helst skyldigheter visavi en överfart, som dock skall finnas, är nog unikt i sitt slag. Det är också en fråga, som absolut kräver sin lösning, och för Ekeskogs kommun är det ju ett livsintresse att en del av kommunen ej fullständigt isoleras och dömes att stagnera i utvecklingen.
Ekeskogs socken har ett 70 – tal av sina invånare, som äro boende däruppe och sålunda så att säga avskurna från yttervärlden, ty över kanalen vid Tåtorp går deras utfartsväg till både kyrka, skola, post, järnväg, kvarn och såg. Likaså finnas jordbrukare på ömse sidor kanalen, som ha sina marker på andra sidan, och det säger sig självt att dessa ha de allra största olägenheterna av det rådande missförhållandet. Även trafikanter från grannkommunerna äro beroende därav. Inom Ekeskogs kommun har länge och träget arbetats på att ernå en fredlig lösning av anspråk, som rent humant sett har det största berättigande. Allt har dock varit förgäves och numera har man tillgripit den sista utvägen, den att underställa frågan i sin helhet en rättslig prövning.
Ekeskog den 14 mars 1934
Hans Karlén.
